vägen ledde mig än på den ena, än på den andra sidan af österrikiska gränsen. Man kan kvappt tänka sig något angenämare än en fotvandring i dessa trakter. Landskapet är högst pittoreskt. Täcka dalar och mjukt formade berg, de förra med den solida prydnaden af fruktbara åkerfält och doftande ängar, de sednare med den poetiska prydnaden af välskötta skogar, belöna vanararen för hvarje steg med en ny öfverraskande omvexling; bäckarne och floderna skynda hastigt framåt, liksom om de, såsom allt i Preussen, skulle ha ondt om til; ifrigt drifva de talrika qvarnar, glassliperier, blekerier och fabriker af alla slag, och i sin ifver skumma och sorla de så glädtigt, att vandrarens bröst vidgar sig; en drittig, klok och vilmående befolkning bebor dalarne; leende byar, i hvilka alla hus äro omgifna af blomstrande trädgårdar och träd, öfrerfyllda af frukt, sluta sig intill hvarandra, senom förträffliga vägar förenade med nätt byggda små städer; här och der höres fridshälsningen: ,Lofvad vare Jesus Krist och svaret: ,i evighet, amen!t — ty vi befinna oss här i en nästan katolsk landsdel; i byarne slamrar, satt i rör sej af skrattande och sjungande flickor, vifstolen, i städerna frodas handel och handtverk; icke sällan ser man en grufarbetares allvarliga, bleka ansigte, hvilken i sin svarta kostym beger sig till sitt schakt eller i högtidsdrägt vandrar till kyrkan. )verallt uppenbarar sig sinne för ordning, )emödandet att komma framåt, medvetanlet, att menniskan har sedliga uppgifter I tt lösa och bör använda hela sin kralt! lerhå.