Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1869, sida 3

ter och nya tidsförhållanden göra arbetet tungt, ibland omöjligt. IIar det lyckats dessa personer att under många försakelser hopspara kågot eller några tusende rik. r, eller genom arf blifvit egare deraf, är det dock alldeles otillräckligt för deras uppehälle, och hvart skola de taga vägen? åro de at borgerlig härkomst, möjligen inom stadens fattighus, men hvilket lif vuntar dem der? Sammanboende med fem å sex individer, ialla afseenden på olika ståndpunkt med dem, måste de dock i en vrå af rummet, rymmande en säng, ett bord och en stol, i lyckligaste fall vid ett fönster, mången gång önska sig vara både blinda och döfva, för att under tystnad kunna uthärda med så många olika talesätt, vanor och åsigter. De många donationer, som vårt samhälle har att disponera öfver, bereda visst måugen välsignad, fastän otillräckli hjelp, men den som genom flit och sparsam förvärfvat, eller genom arf eller gåfva möjlig blifvit egare af något obetydligt kapital, ä betagen all vidare hjelp, då så många fiunas, som äro alldeles medell Insändaren frågar derför ödmjukligen, om ej i Göteborg en asyl för äldre bildade qvinnor vore kvärd, der såväl friplatser, som för personer, hvilka äro egare af ett mindre kapital, ett tarfligt men trefligt hem under vissa vilkor kunde beredas? I en tid då menniskokärlek i alla riktningar yppar sig, och der qvinnan icke minst har att glädja sig åt erkännande af hennes krafter och själsförmögenheter, må i bredd med fordringarna omtankan för hennes äldre dagar göra sig gällande.