Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1869, sida 3

Baijern nyligen upptäckt metod, hvarå han inköpt patenträtten i Sverige, han ämnar. företaga och g kommer att utgå. Det är troligt att ett dylikt tag skall omfattas med välvilja och, om så behöf. ves, äfven röna understöd från hushållningssällskaperna. Litteratur. Carl Wilhelm Böttigers Samlade skrifter. Fjerde bandet. Örebro. Abr. Bohlin. 1869. Då poetiska skapelser af verkligt värde liksom alster af ästa vältalighet äro temligen sällsporda i våra dagar, är det helt naturligt att man med intresse öppnar ett nytt häfte, om hvilket man förmodar, att det innehåller begge slagen. Professo Böttigers sångmö är välbekant för hvarje bildad svensk, och om henne kan sägas, att hon vunnit med åren i popularitet — d. v. s. i den mån, som hon hunnit göra sig qvitt sin ungdoms lyten, en viss något sjuklig sentimentalitet, som stundom a ägsnade ifrån henne äfven läsare med öppet sinne för poesi. Och hvad hans förmåga som talare angår, så har han alltr ofta haft tillfälle att ådagalägga den, för att någon skulle kunna betvifla, att han äfven i detta hänscende är ovanligt begåfvad. .Anna Maria Lenngren. Minnessäng i svenska akademien den 20 Docember 15594 står i spetsen för detta bands poetiska afdelning, och det förtjenar denna plats genom en sann, — en sympatetisk uppfattning af en skaldenatur och ett författareskap så vidt skilda från förs:ns egna genom det träffande i bilderna, genom den poetiska anda, hvaraf det hela är genomträngdt, samt genom den lediga diktionen. Derester följer en samling tillfällighetssånger. Bland dessa märka vi orden till fes musiken vid Carl XV:s kröning och de vid halfsekelsfesten på femtionde årsåagen af Sveriges och Norges förening. Begge dessa kantater röja en inspiration, som, ärr, icke är vanlig i dylik på anmodan i ven högtidspoesi. Isynnerhet är detta örhällandet med dena sistnämnda, som ovilkorligen rycker läsaren med sig genom den vi ma, den poetisk a hänförelse, com uttalar sig deri, och det doft af festlighet, som hvilar öfver det hela. Flera af de är förekommande sångerna äro egnade; aron Bernhard von Beskow. Den ena af dem, minnessången svenska akademien, I ha vi redan omnämnt i anmälningen at den sista delen af denna akademis handingar. En annan, som fi riktade till Beskow vid öfverlemnandet af en öfv denne slagen medalj, är synnerligen ly kad. Rörande och vackra äro de strofer, som skrefvos med anledning af prosessorskan Malmströms död i de kalla vågo Detta är i ännu högre grad förhållar med den serie af sånger, som under namn af ,,Blad på Disas graf egnats åt förf:ns bortgångna hustru, den svenske skaldeko nungens dotter. En omisskännelig ursprunglighet i den smärta, som talar ur dessa äfven i formelt hänseende utmärkta sånger, måste göra ett gripande intryck! på läsaren. — Lifliga förväntningar tyckas ba blifvit väckta på flera häll genom Förspel till en Vasa-dikt, som före Il j mer i denna del. Hvad oss betri ste vi dock erkänna, att vi icke kunna betrakta denna balladserie såsom tillhörande förf:s bättre skapelser. På flera ställen saknas önsklig inspiration och 1 ftning, och i allmänhet rör sig här ingmön ej med den ledighet och de et behag, som äro karakteristiska för henne. Främst bland denna dels skrifter på prosa förekommer: ,,Öfver Esaias Tegner. , Inträdestal i svenska akademien den 18 December 1847. Den store apollosone 8 personlighet och författarskap äro för ligt karakteriser: ade i detta tal, och fr. ställningen af hvarje särskild bland de större dikterna vittnar om prof. Böttigers sina och säkra uppfatt hy ä sla för det sköna i d a uppenbarelser. Åfven ett par andra i svenska, akademien hållna tal förekomma hä vittna fördelaktigt om förf:ns förmåga på detta område. Ypperst och i alla afseen den intressantast af de här intagna profven på hans vältalighet är dock hans Minnestal öfver prins Gustaf på gustavianska lärosalen i Upsala den 26 November I852. Med förkärlek har han s drat den så rikt begåfvade och så högt älskade konungasonen, som gick bort i sin ungdoms blomma, och dock förekommer hvad som han berättar om den unge fursten i allt såsom osminkad ver Detta tal må betraktas såsom ett dy monument, som för kommarde gencraticner skall vittna om denna , orgonrod ad, som ej hann bli solÄ. al vid n filosofiedoktorspromotionen i U 1857 och ,Tal vid sven pets årshögtid 18539 : makt öfver ordet och vördu ad för religionens makt och betydelse. Bidrag ttll kännedom om etruskerna är en afhandling, hvilken bör intressera mången, som ej närmare lärt känna resultaterna af nyare forskningar rörande detta mystiska folk hvilket intog ett så utmärkt rum i fråg om kultur bland de fornitalienska. Öm Schillers äldsta hrik; är en skarp och fin kritik afden store tyske skaldens ungdomsdikter, de der väl äro i behof af kommentarier, allmänneligen taget. yt