Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1869, sida 2

— Nitt försvinnande kan föranleda esterforskningar, som skulle kunna bereda er hag, herr abbå, sade Lebrun och försökte att fatta mod. — Hör på, min vin, tror ni att någon skulle försöka att återkalla er, om han undo tro er vara i en annan verld? Tvärtom skulle många gerna skicka er dit. Herr Borgörat riktade åter sin uppmärksamhet på den bok han hållit på att läsa och lemnade Lebrun åt sina reflexioner. Under tio dagar qvarstannade Lebrun sälunda i det gamla tornet, stundom i sällskap med abben, hvilken gisslade honom med sitt bitande hån, eller förskräckte honom med sina straffpredikningar, eller, hvad som var ännu värre, lemnade honom ensam under hela nätter med de gastar, som hans fantasi framkallade. Lebrun trodde på spöken, om ej på något annat. Den första gången detta inträffade, triumferade han i hemlighet vid den tanken att han skulle kunna fortsätta sina undersökningar sedan mörkret var förbi, men innan morgonen iubröt, hade han undergått sådana gval genom sin vidskepelse, i förening med klagande ugglor och fladdrande dermöss, hvilka kommo in genom de söndriga fönsterrutorna, att han skulle hafva gifvit hela skatten, — hvilken han föreställde sig hundra gånger större än mad den verkligen var, — för ett ljus er en kamrat, vore det än sjelfve abbån. dagen grydde vaknade åter hans sniceuhet, och han började leta, naturligtvis örgäfves. Herr Bergörat fann honom gråaude och tjutande samt helt och hållet i äkrossadDet väckte både ett slags nöje ch förakt hos presten. Ilan hyste en djup ingaktning för en god del af sina med