Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1869, sida 2

f några ord på a som hon ryckte ur ok. — Om herr Gavarnie t sä skal sade Lon och följde sin oohunni it ut ur hyddan om dolde don hemli å knyten man ordlådan, som innehöll i väska, som hon trade ut, i det — Ulin upptäckte denna gång genom alt cn räf sprang in på den ena sidan och ut genom den andra, och derefter byggde vi vår stuga här, — den gamla, n jag. Ge mig handen, maSkade att det vore afton, ödsligt nog här. Om bara kat några al sina r axeln r axeln, Lebrun inte vänner hit upp. De gingo framåt med en sådan nödvän dig var hnet, att Lebrun skulle hafva halt tillräcklig tid att aterkomma, innan de träffat Gavarnie eller bunnit i säkerhet, men han återkom ej. Om de bade kännt hvad som händt honom i tornet, skulle deras hjertan ej hafra klappat så oroligt vid hvarje prassel. Inom en ovanligt kort tid hade han uppnått ruinerna, hv! a stodo dystra och svarta i trädgården, hvars grönska och skönhet framhöllo de gamla murarne ännu bjertare, och vnu en gång skyndade han upp till spetal tornet. Dörren var stängd. IIan den kiltist, och den öppnades så att han föll sramstupa. Då han brang upp, förvirrad och döfvad, var den åter ståpgd, och han befann sig oro al en man, hvilken han sruki