— 00 8 Aa 22 jerde frågan orsakade den längsta diskussionen. Ett par bland de närvarande erinrade derom, tt äfven andra klasser än kroppsarbetarnes böra eflita sig om nykterhet och sedlighet samt att rånvinssupandet ej vore så mycket orsak till, som j mer en följd af nöden. Några trodde, att nykerheten skulle i ej ringa grad befrämjas, om ränvinsutskänkningsstallena afskildes från de stälen, der mat tillhandahålles. Andra menade, att taten borde lägga så stor skatt på bränvinstillserkningen, att denna ej kunde löna sig, samt att löga tullar måtte åsättas alla slag at spirituosa. Det vore statsmakterna, som skulle taga saken om and. Deremot oppouerade sig andra talare, hvilka ade största vigt på en förbättrad uppfostran och erdeles på att qvinnan skulle genom en sannare och ändamålsenligare undervisning göras lämplig tt bättre fylla sitt kall som moder och handlelare i hemmet. Tvångsmedel uträtta ingenting ör att leda menniskan in på det godas och rätas väg. I sammanhang dermed erinrade ordföranden om let oriktiga och farliga att vilja kasta all omsorg vå staten. Medborgarne sjelfva böra i främsta ummet söka åstadkomma något, och ett godt melel vore onekligen föreningar. Derför torde arbeareföreningar också kunna uträtta ej så litet. Arbetaren bör sjelf bäst kunna tala till och inverka på arbetarne. Det var, hvad denna punkt serskildt beträffar, på den vägen Göteborgs arbetareforening hade önskat verka, då den utfärdade sitt cirkulär ill öfriga arbetareföreningar i landet med uppmaning att dessa måtte behjerta nykterhetens sak. Så hade ock Sundsvalls arbetareförening yrkat på ett möte i Stockholm för nykterhetens befrämjande. Sällskapet sysselsatte sig föröfrigt med frågan, huruvida det blifvande mötet skulle stå öppet för ula föreningsledamöter från hela landet, eller om hvarje förening skulle välja delegerade till mötet. Det sistnämnda alternativet antogs som sällskapets keigt. Dessutom beslöts att arbetaretoreningarne i landet skulle genom cirkulär från sällskapet uppmanas att yttra sig deröfver, om mötet bör ega rum redan år 1570, och då vid hvilken tid på sommaren, samt att närmare uttala sig om hvarest mötet skall hållas, hvarvid dock skulle i cirkuläret påpekas nyttan af att samlingsorten blef en stor stad, helst Stockholm. Resultatet är således hittills endast att några frågor äro bestämda som öfverläggningsämnen samt att ett cirkulär kommer att uttärdas, men att det beror på arbetareföreningarne att komma öfverens om tiden och stället för mötet samt om några andra i sammanhang dermed stående bestämmelsegrunder. (D.-B) — Ångfartyget Vesterboltens strandning. I D. A. läses: De mer och mindre fragmentariska uppgitterna angående denna olyckshändelse hafva ännu icke kunnat gifva allmänheten någon klar föreställning om sjelfva olyckstillfället. Med stöd af den inför magistraten i Wasa hållna sjö förklaring lemnas derför här nedan fö jande närmare detaljer om förloppet vid strandningen: Ängsartyget afgick den 11 sistlidne November, efter att i Brändö hamn hafva intagit last, bestående at tj smör och spanmål m. m. med destination iill Ume, Sundsvall och Stockholm, kl. 3 e. m., under kommando af kronolotsen Jonas Pått, för att till natten ankra å den s. k. Kornhamnsfjärden. Kommen omkring en half mil från Brändö hamn och ännu i sigte deraf och af staden samt efter att hafva passerat Svältgrundet och Alholma, satte letsen, som strax förut af befälhafvaren blifvit åtvarnad att noga tillse, att han vore i rätta farleden, fartyget på ett under-vattensgrund, i rärheten af Fjellskär, hvilket grund ångfartyget äfven passerade öfver, erhallande dervid flera svåra bottenstötar, med den påföljd att fartyget började intaga vatten i maskinrummet. Sedan befälhafvaren af maskinisten blifvit underrättad om det i fartyget oupphörligen inströmmande vatten, var han tvungen, för att rädda menuiskolif och egendom, att vända och styra rakt på land. Anländt i närheten deraf sjönk fartyget, så att endast en del af däcket blef stående öfver vatten, då befälhafvaren genast uppsände styrmannen till staden för att anskaffa hjelp af folk och båtar, hvilka äfven påföljande dag, den 12 Nov. middagstiden, utkommo till fartyget, då bergningen af lasten påbörjades. . — Den 16 påföljande November verks des besigtning å sartyget vid strandningsstället mellan Alholmen och Ljusgrundet. Det befanns då fullt af vatten, kantradt å babords sida med en del af däcket äfvenledes under vatten och liggande på 12 fots: vatten akter och 16 fots för, med en del af lasten änvu inne. Besigtningsmännen förklarade visserligen, patt enär der å orten ej finnas några remedier, hvarmed fartyget kunde länsas och borttagas från grund, vore fartyget, som otvifvelaktigt bar bål i botten, och då det är osäkert, om det ens med några remedier framdeles kan tagas af grund, att anse som vrak; men befälhafvaren har för oss uppgifvit, att sådana kraftiga och verksamma anstalter blifvit vidtagna — förnämligast bestående i uppgörelse med danska dykareångfartyg — att detsammas tagande af grund och upplyftande ur vattnet, enär det ligger sjunket på obetydligt djup, till våren må blifva en jemförelsevis lätt sak. . Förhören inför rådhusrätten i Wasa uppstogo en tid af 5 timmar. Kort dereiter :zörsvann den finske kronolotsen, som lotsat sartyget, men påträffades några dagar derlefter. Han bade gått rättvisan i förväg Toch förkortat sitt lif. Stipendier åt artilleriofficerare. Kal. N:t har tilldelat nedannämnde vid krigshögskolan studerande artilleriofficerare, under nu pågående . I lärokurs, hvar och en ett årligt stipendium af 300 rdr, att utgå från dertill anslagna medel, nemligen underlajtnanterne vid Svea artilleriregemente II D. C. Eckman, T. F. R. Lyssholm och A. T. strom; vid Göta artilleriregemente P. G. N. Tander: J. S. Palmgren, E, O. V. Wawrinski och C. A Hägg; samt vid Vendes artilleriregemente G F. Fredrikson, H. A. Jungbeck och E. O. Syl:vander. Fonglig 9åfra. Konungen af Dan mark har förärat danske ministern i Stockholm 1 srefve v. Scheel-Plessen en större oljefargstafla ssöreställande II. M:t i kroppsstorlek. Taflan. må: lad af den danske artisten Å. Schjött, utmärkel l sig, säger P. T., för en träffande porträtt-likhe fsoch är i sin helhet ett högst värdefullt arbete Den omfattas af en bred, skulpterad och rikt för. gyld ram, hvarpå ölverst hyilar en konglig krona luppburen af en vapensköld med konung Kristiar —INL namnelhifter: nä midtelwartiet af ramens nedr: