Inkomster: Kassabehällning från år 1567 . rår 11,120: 97. Återstod af 1867 års anslag. innestäende i stadskassan rdr 14,000: — Anslag för äret ... 177.700: — Folagsmedel so se ss ss 4 Personlig skatt . . so so. oc Ersättning för understöd af staten och af andra kommuner . arr Förtjenst genom mangling och verkstadsarbeten . srt tt Iyresmedel ... sr et Zötesmedel. 8 gäntemedel b Utdelning å bevakad fordran i 8. Sjstedts konkursaes... Förskott af kassaförvaltaren Rdr v Utgifter: . Löner och arvoden samt andra förvaltningskostnader. . rår 13,926: 77. Understöd i distrikterna rdr 94. S18: 71. Do i 4d0.0 till s. k. Lesseska pensionärer Sjukvård i distrikterna 11, Asylen i f. d. stadshaktet 1,08 Utackorderingskostnad för äldre hion och barrrm... 28,321: 94. IIelförsörjningshjonens underhäll..... rdr 78,469: 92. Helförsörjningshjon:s sjukvärr... Fastighetens vid Prottningtorget underhåll . Begrafningskostnader . . .. Inredning af arbetssalar i försörjningshuset i stadeen. Inredning af matsalar i försörjningshuset i Majorna . . so oc Ny bakugn. gasledning m. m. i försörjningshuset i staden. . . Pension till förre inspektoren J. Späng112,056: 98. Diseres. Sjukhuset i Majorna (hvilket med 1869 ärs ingäng har egen styrelse och ekonomi). Rdr 255,853: 24, som, då dertill lägges kassabehållningen till år 186655... 858: 02. motsvarar inkomsterna .. . Rdr 256,711: 26. Tattigvärdens tillgångar, med afdrag af dess skulder, utgjorde vid 1568 års slut 335, 158 rdr. De utackorderade personernas antal, deraf endast några så äldre personer, de öfriga barn, utgjorde vid 1867 års slut 446 och vid 1868 års slut 633. Medelkostnaden utgjorde under 1867 46 rdr 99 öre och 1568 53 rdr 28 öre. Helförsörjningshjon och understödstagare i distrikterna utgjorde: FF7-— —— — — -1867. 1868. lelförsörjningsbjon, imedeltal, 590. 581. Andra understödstagare .. 538. 908. Fosterbarrrn... .570. 575. Skolbarr... 771. 550. Kostnaden för helförsörjningshjonen har uppgått i medeltal till omkring 131 rdr för hvarje. (I Norrköping utgjorde samma kostnad 130 rdr 15 öre, en anmärkningsvärd likstämmighet). Kostnaderna för fattigvården, under det innevarande årtiondet, förete, fördelade pr individ af befolkningen, följande siffror: Folkmängd Fattigvårdsutgift — — — enligt manför person af talslängden. folkmängden. År 1860 .. . 29,987, Rdr 3: 25. 1S61L. ov ov 31.333. 3:45. 1862. vv 32.326. 3: 82. , . . 33,103. 3. 91. . . 33.187. 1. 17. Ä ... 311789. 5 5: — 3 1S66 .. . 35,710. 5: 08. 1867 .. . 36.083. 5: 03. 15868 ... 50,138. 5: 07. 7) Inspektion har äfven under 1868 företagits för tillsyn huru de utackorderade barnen vårdades. Denna inspektion har visat sig lika välgörande som nödvändig, och om äfven bedrägerier ej kunnat förekommas, blifva de dock, då de upptäckas, föremål för laglig beifran. I de betraktelser, hvarmed Berättelsen afslutas, förordar fattigvårdstyrelsen den sednaste riksdagens beslut, rörande hemortstidens utsträckning från 6 månader till 2 år, hvarjemte , det är att hoppas att äfven 6:te 5 mom. i fattigvårdsstadgan blir föremål för vederbörandes allvarliga uppmärksamhet, enär den ovilkorliga föreskriften för en fattigvårdsstyrelse att vid vissa tillfällen söka bereda möjlighet till arbete icke allenast på de flesta ställen ej kan efterkommas, utan derjemte ofta tolkas såsom pligt för fattigvården att lemna åtminstone uppehälle, då den ej kan erbjuda arbete. Styrelsen yttrar härom vidare: Man behöfver allenast tänka sig de många olikartade arbeten, deri de hjelpsökande sedan barndomen inöfvats; omöjligheten för fattigvården att kunna hafva olika verkstäder eller arbetstillfällen åt dem alla; svårigheten för individen, synnerligen den äldre, att inlära annan sysselsättning, än den vid hvilken han redan blifvit vand; det farliga uti ett sådant företag, enär förhållandena lätt kunna förändra sig, så att individen kan erhålla åter sin förra sysselsättning, från hvilken han emellertid hunnit att afvänjas; samt det alltid förderfliga uti en produktion, som, då den icke sanses värd den trie arbetarens uppmärksamhet, I således icke eller vidare är lönande; och man skall senart finna det ifrågavararde stadgandet lindrigast sagdt olämpligt. Kan en fattigvårdsstyrelse på något tjevligt sätt bereda sig at en eller annan individ godtgörelse genom arbete for lemnadt understöd, så underlåter den det nog icke; men icke bör man såsom pligt för en sådan myndighet uppstalla något, hvartill den icke har förmåga, lika litet som det icke vore uti den frie arbetarens intresse, att en sådan förmåga, om den funnes, derJull användes. Det var icke utan att äfven inom fattigvårdsstyrelsen framställning gjordes att under det hårda skriket på arbetsbrist under nästlidet års vinter styrelsen skulle slå in på den slippriga stråten attskaffa arbete; men framställningen vann icke mängdens bifall, och någon dylik framställning skall väl — så hoppas styrelsen — icke heller vidare förekomma. Slutligen yttrar fattigvårdsstyrelsen: Vid jemförelse emellan understödstagarne för a lett årtionde tillbaka och det år denna berättelse 1 omfattar finner man, att tillökningen utgjort nära laca nrocent samt året före Majornas förening med