Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1869, sida 2

Göteborg d. 6 December. Att kläda den nakne, mätta den hungrige och gifva skydd åt den husville, ingår såsom heliga kärlekspligter i den kristna läran. Denna barmhertighetens utöfning har, i sednare tider, blifvit äfven en kollektiv pligt för hela samhällen, och så har den legala fattigvården uppstått. För denna uppstår på samma gång en skyldighet att tillse, det icke allmosan må blitva hyende under lättjan och lasten. Så måste den officiella fattigvården handla efter yttre bestämmelser, som icke alltid äro förenliga med känslans kraf. Derföre qvarstår alltid ett rum för den enskilta välgörenheten jemte den legala fattigvården. Men äfven här möter behofvet af tillsyn öfver de allmosesökande, så att icke den oförsynte tiggaren må frossa på gåfvor, som undandragas dem i tysthet lidande. Hvarje enskild kan ej utöfva en sådan tillsyn, och så har man föredragit att lemna sina gåfvor till en välgörande förening af personer, som åtagit sig detta uppdrag. Så har tillsyningsföreningen uppstått i Göteborg; så hafva sådana föreningar uppstått på andra orter. Det är de qvinliga krafterna som här hufvudsakligen kommit i verksamhet, af andra skäl äfven derföre, att det är här icke blott det kalla förståndet, utan just känslan som skall göra sig gällande. En fattigvårdsstyrelse borde väl med synnerlig tacksamhet mottaga ett sådant biträde i sin svåra verksamhet. Detta gör man ock på andra orter, men icke så i Göteborg, oaktadt ingen plats torde gifvas, der en sådan förening utöfvat ett mera välgörande inflytande än just här. Det