Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1869, sida 1

2 25 L JON HULIHC, Mcu ITLAHUI5 Ske konsuln i Ragusa, Hecquart, hade förTberedt allt. I Montenegro och Albanien I voro 30,000 beväpnade, hvar och en försedd med 60 patroner, beredda att på första tecken anfalla trakten kring Cattaro. -De franska vapnens framgång i Italien och : vapenstilleståndet i Villafranca gjorde medilverkan af denna faktor öfverflödig, och I Hecquart erhöll kontraorder. År 1860 och s5 de närmaste åren derefter var det italientiska agitatorer, som bearbetade folket i -samma riktning. Förstnämnde år var allt bi förberedt för en garibaldinisk landstigning i Albanien, och den österrikiska regeringen måste under ett helt år låta bevaka dalmatiska kusten genom en eskader. Det säges, att sedan år 1866 ha ryska agenter utsått hat och fiendskap mot Österrike, och af allt detta kommer sig, att regeringen der befinner sig i en ytterst svår ställning. Skulle det komma till en verklig konflikt med Montenegro, så skulle en n dess öfvervinnande. En insigtsfull statsman och fältherre, som noga känner förhållandena i dessa trakter, yttrade genast vid insurrektionens början: ,,Om regeringen icke har lust att föra krig mot Montenegro, så bör den undvika hvarje våldsamt steg mot ineurgenterna och till hvarje Pris göra fred med dem. . FRANKRIKE. Som man pr telegraf erfarit, anmälde Jules Pavre på vensterns vägnar i lagstiftande församlingens första möte, den 30 I November, fyra interpellationer: 1) angående uppskofvet med lagstiftande församlingens inkallande; 2) angående oroligheterna i Aubin och Ricamarie; 3) om upptågen i Paris under Juni månad, och slutligen 41) angående de af polisen inledda undersökningarne om en förment sammansvärjning. Venstern, som i församlingen säges disponera 30 å 40 röster — allt eftersom man medräknar de yttersta radikala, eller icke — har för genomsö tagna och o det heter: rande af det den 16 Nov. anlentliggjorda programmet, hvari lemna en interpellation i förbindelse med ett förslag till motiverad dagordning ungående det oförsvarliga uppskofvet af lagstiftande församlingens sammankallande. Tack vare den parisiska befolkningens skarpsinniga blick, har detta uppskot icke framkallat något gatuuppror. Regeringen, som så egenmäktigt utmanat denna fruktansvärda eventualitet, har derigenom gjort sig skyldig till en gerning, för hvilken undertecknade äro bestämda för att draga densamma till sträng räkenskap, likasom de äfven skola begära en lag, hvilken öfverlemnar rättigheten till en prorogation uteslutande till lagstiftande församlingen sjelf. De skola äfven framställa en interpellation angående de oroligheter, för hvilka vissa qvarter i Paris under förliden Juni månad ha varit skådeplatsen. Den utfärdade amnestien har inställt undersökningarne om den föregifna sammansvärjning, hvars tillvaro man med så stort larm förkunnade, men den får dock ej förhindra ljuset att intränga och kasta sina strålar öfver de beklagliga scener, i afsecnde dermed tagit det första steget Undertecknades första steg skall blifva att in-. mycket stor truppstyrka blifva behöflig för — — rn —nw— — — — — på hvilka den rol, som auktoriteterna spelat, ännu är inhöljd i mörker. Detsamma gäller om de blodiga tilldragelser, som spridt förfäran och sorg i två af vår industris centralpunkter. Jules Favre framlade dessutom ett lagförslag, som fordrar, att lagstiftande församlingen, med uteslutande af kejsaren och senaten, skulle erkännas som konstituerande myndighet, eller — med andra ord — som ensam berättigad att företaga förändringar i försattningen. Irikesministern Forcade de la Roqduette uppmanade församlingen att genast afgöra frägan om detta lagförslag, enär han ansåg detsamma vara stridande mot konstitutionen. Jules Favre förklarade sig icke destomindre vidblifva sitt förslag. Efter en längre debatt, i hvilken äfven Ollivier deltog, förenade sig majoriteten om att uppskjuta frågan angående interpellationens laglighet tills efter valbrefvens fullständiga prörning och byråernas bildande. Om det derefter följande intermezzot med Raspail heter det i en berättelse från Paris af samma dag: Raspail bestiger talarestolen kl. 3. Obeskrifligt tumult. Han föreslår under allmänt buller att försätta ministrarne i anklagelsetillstånd. Henri Rochefort var närvarande vid mötet, sittande mellan Raspail och Keratry. Vid lagstiftande församlingens möte den I December skedde valet till president, varvid den förre presidenten Schneider lef vald, ehuru med ringa majoritet. Selan valet blifrit afgjordt, intog Schneider oresidentsplatsen och yttrade, det han skatade sig lycklig att ega sina kollegers aktling samt att af detta skäl åter blifva älld i spetsen för dem. Af personliga äl sade han sig böra afböja den honom isade hedren, men han ansåg för en pligt tt ställa sig till sina kollegers disposition, :elst under en tid, då landet vore i beof af hvar och ens tjenstvillighet. Derster öfvergicks till val af vice presidener, oeh dertil utsågos, som man af ett elegram redan erfarit: Talhouet, Dumiral, hevandier och Jörome David. Euligt ett telegram af den 3 dennes, öreslog Rochefort i mötet dagen förut att t nationalgardet lemna vakten hos lagtiftande församlingen för att skydda enne mot hvarje möjlig öfverrumpling. iambetta biträdde förslaget. Den s. k. ,,blå boken, som innehåller n vidlyftig framställning af landets iure örhällanden, bar den 1 dennes blifvit utelad till medlemmarae af lagstiftande föramlingen. En del tidningar i Paris uppgifva, att enstern med första skall inlemna två nya nterpellationer anggende milifärvtisendsat UD BA — — hi sil ve gr la flc gå st lei Ti sö te ht Ti Ar