Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1869, sida 3

väpnade med långa bössor och spjut, skå dade från kar melryggen ned på oss med blickar till vh Ken hotande, till hälften vemodiga, såsom om de sörjt öfrer den invandring at otrogne, som ru hemsöker deras sandiga hemland. Cxndper af araknappt os vinta eller fara uppför floden i släde ända till relingen. Lingre det dimmiga (jerran, der slätte möter himmelen, mot hvilken palmernas höga kronor tockna sig, bevisade ytterligare länga rader af rörliga punkter — som på närmare håll skulle framträdt som kamel-karavaner -att vicckonungens unåter från alla hålla skyndade att fira ans foster. 9 dessa voro inbjudna g som skola spela sin betydande roll i Thorsd: : Alex: udr i eduast var der. Denna äro ingalunda vänner af medan de frukta, att den In från de Icke soriy a ganska ifriga att få deltagai tåcnde festen, och många oro i gång för att få gar till densammn. lWmom , på hvilken er g. var den först oda ångare, ee rtdags afÅlLxandri blåste tem kt, och sartyget (en försteklass2.900 l fors drägtighet, med i ining) ty det var lastadt för att 1 104 d . När vi hunnit al draga hun voro de len. före små korrespondent al de för Polt ns Mull sågo vi bricd on de on half enmil öster ut fan hemnen, och knapp: vi på henre, förrän den kanonad , som alltsedan näs utan ar rott sortgält. Vi undrade i börlata , hvad de ma kanonad betydde. Den Fayum och den rad af xandria, som följde oss: den kunde ej vw franska kejsarinnan, ty UeSiale lå; då ännu i Alexandila, ej beller vicekonungen, son just för att undvika denna hedersbetygelse hade rest kanalvägen ti Det måste således vara kejsaren al 9 sterrike ka enonaden ler, och denna gi sade sig sann. sindt. Kort lade en lotsbål till vid sidan af ngare, vi passerade låugsamt in i och ankrade just bredvid vicetsalla jakt Masuriah i det! Fraus Josef gengäldade ictkonungen nyss gjort honom. Den rymliga hamnen erbjöd den skönaste anblick. Ner än hundra stora skepp, representerande en mingd nationer, låg ivom dess kajer, och om det nå sonsin vore möjlig igt för skepp att bli ,ihjel-smyc-! carle, så voro dessa i den belägenbeten. än rå till rå, från bogspröt till roder, go de der alla som en massa af flaggor och vimplar, skiftande i de mest olika firvor. sårarl det var möjligt att fäst ta en man henne sladdra, och enär de största skeppe eu voro yde en regelbunden linie ulltif gbeytarne till kanalp nynningen, tycktes den kejser ige en bli emottagen af en armåö utaf ida i parad IIans höghet villkomnade kejsaren Ä Å Masurialis och kafke l: i i ur neängare NN save ho areemde en balf tmm h, h-vitrel konnngen aattog illiga andra giier, bland dem l Alfred Paget med sle:: Medan dessa ceremonic a bes passade den intöd lade uti och do var eget ait se bondens beteende! sten melrun och bans tupp, belrakör dem ubeolut ng. Mi bosynne dem dit j mödor, lade ör öfrig za pansarskepen stodo på grund ä en sandbank, som r utsalt på kartan och som tillkommit den från kanalen uttömda sanden. )r-aken sades vara den, att amiral Milne j hade emoltagit lots. — Åstonens nöjen bestodo i en middag, giiven för ombudenl rån de curepeisk lp rne och