Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1869, sida 2

like, ehuru sjelfva Pera ej skulle kunna ersätta bristen på börd. — Om herr kaptenen har förlorat sina egendomar, så är det emedan han hjelpt er, fru grefvinna! utropade Vårouique och s!et dervid af tråden, som hon spann. — Skulle ni nu vilja beråäfra honom det enda, hrarmed ni kan ersätta honom? — Det skulle inte vara rätt att bryta en förbindelse, som min far gillade, dyra mamma, de Marcelle. Vi mäste naturligtvis ej göra något orätt, men det är ganska olyckligt. Du småler? Du rodnar? IIvad tänker du på? Åh, du vill inte säga det. Och Våäroniaue skrattar också. Men i alla fall, m (iavarnie förstod att du ville bli fri från dessa band, är han så god och ädelmodig att han genast skulle hetria dig. Men mamma, kauske jag inte vill bli Madame de Lestrelle betraktade henne Så ovanlig var kärleken pet, att hon aldrig hade ti ut hennes dotters bjerta tillhörde Gava e, och hon utropade: I — Det är en olycklig affär, och jag ker att du är alltför nogräknad med inscende till hederns fordringar utom är Gavarnie en fa anser det högst beklaglig err de S:t Sist icke är din trolofsvade. Ja, du må! ropa så mycket du vill, Vöroniqne, men savarnio har en ädelmodig oförsigtighet,! ivartill herr de S:t Xixt aldrig skulle! a sis skyldig. Han förstår mycket e än var kapten att vårda sina in-s en, och c slags personer är det 3 ist att tillhöra. Gavarnie skulle våga tl itt Hf för att åvägabringa hvad han an