Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1869, sida 3

Blandade ämnen. Ytterligare om bomullskrut. En engelsk komit har i Chatham anställt en mängd försök, i afsigt att jemföra de olika verkningarne af vanligt krut och bomullskrut. Af dessa framgår, att skott af bomullskrut med förladdning och antända med stubin frambringa minst fem gånger den verkan, som lika stor qvantitet vanligt krut åstadkommer, och att bomullskrut, inneslutet i hylsor af jernbleck och antändt med knallbatt, har tio till tolf gånger större verkan än vanligt krut. Bergsprängningsförsök vid Allenheads med bomullskrut visa, att af hårdt berg lossades vida mera sten, då skottet antändes med knallhatt, än med stubin. För lösare berg, såsom krita eller kalk, inträffade ett motsatt förhållande. Då ett skott laddas med bomullskrut, för att antändas med stubin, så måste förladdningen hårdt tillpackas; skall det deremot antändas med knallhatt, så behöfs ingen förladdning eller ock kan borrhälet fyllas med sand, jord eller stenflis. Den vid bergsprängningen tarliga laddningen blir sålunda en helt enkel operation, då bomullskrut användes. Genom en mängd försök är utrönt, att vid antändning med knallhatt är det stöten, som orsakar bomullskrutets explosion; åtminstone är det afgjordt, att verkan icke endast kommer af värmet, som knallqvicksilfret utvecklar. För bergsprängning under vatten är icke nödigt att packa bomullskrutet i lådor af jernbleck. Genom att innesluta det i en påse af vattentätt tyg eller i ett glaskärl, erhåller man, då det antändes med knallhatt, en vida större verkan än af lika stor krutsats, innesluten i låda af jernbleck och antänd med stubin. Små qvantiteter bomullskrut, helt enkelt lagda ofvanpå de härdaste stenblock, eller införda i skolsprickor och antända med knallhatt, hafva varit tillräckliga för att åstadkomma sprängning. Slutligen lättheten, säkerheten och hastigheten, bvarmed stora sprängningsarbeten kunna verkställas, äro icke obetydliga fördelar, som vinnas genom användande af detta nya och märkrärdiga sprängämne. Washingtons klocka, som i många år varit örsvunnen, har nu blifvit återfunnen. En amerikansk tidning skrifver: Det var under frihetskriset, som en schweizisk urmakare i Filadelfia vid amn Weitzel förärade Washington ett dyrbart suldur med det uttryckliga vilkoret, att han aldrig skulle skiljas från detsamma, och om så skedde, ulle han gifva det till en man, som hade större tjenster om Amerika än Washington sjelf. I tverensstämmelse med detta af generalen afgifna öfte skänkte han klockan efter någon tid åt geneal Lafayette, som kände sig högligen smickrad leröfver och vid sin återkomst till Amerika år 825 bar den med stor stolthet. Men medan han Nashville mottog välkomsthelsningar af invåarne i Tennessce, begagnade sig en slug och kicklig ficktjuf af tillfället och tillgrep klockan. trots af alla efterspaningar säg man ald i are till klockan, tills en gammal man för n id sedan såg den hänga i en pantlånares fönster. Lillvaratagaren hade 1825 varit bland ordnarne af esten för Lafayettes emottagande och hade i sin go bland annat flera tidningar med beskrifningar fver dessa festdagar och i hvilka klockan var nycket noga beskrifven. Det har nu upplysts, tt klockan pantsatts af en ung flicka, och hon isste blott att hennes aflidne fader satte ett säreles högt värde på densamma. NS AN BN BE EIN Ae nn