Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1869, sida 1

underrättelser om hvad som tilldrar sig. Jag är glad att kunna göra det. Och dessutom skulle jag vilja göra hvad som helst för fru grefvinnan, som var så vänlig mot mig i vår prestgård, sade gumman och kysste madame de Lestrelles hand. — Att tänka att en förnäm dam skulle så här drifvas från sitt hus, likasom min son. Må Gad bjelpa oss, och förbanna demokraterna! Gavarnie och Marcelle vexlade blickar, och det gladde honom att se att hon ännu kunde småle, och att deras tärd nalkades sitt slut. Ilan utpekade för madame de Lestrelle den branta väg, som ännu återstod dem, och straxt derefter syntes Väronique med utsträckta händer och strålande blickar samt skyndade utför branten för att bistå dem. Hon försäkrade den oroliga grefvinnan, att Marcelle redan en gång förr gått denna väg, och att hon sjelf både kunde och skulle besegra dess svårigheter, och medan madame Bergörat dref den lille ponyn bort från dalen, så att dess närvaro ej skulle väcka misstankar, anförtrodde Gavarnie madame de Lestrel!e åt Veronique och vände sig till Marcelle, för hvars trötta fötter denna sista ansträngning nästan föreföll omöjlig. Med innerlig fröjd såg han slutligen sina två skyddslingar inne i hyddan. Det första steget af deras flykt hade blifvit lyckligt utfördt.