(Insändt.) Bergiums solkekola. För en liten ud sedan blef jag bjuden på besök hos Bergjums folkskollärare, med hvilken jag var synnerligen bekant, eburu jag aldrig förr besökt honom. IIan, liksom de flesta skollärare å landet, bor i skolbuset, hvilket jag alltid föreställt mig såsom varande i full öfverensstämmelse med dem jag skådat i värbeten af Göteborg, men jag blef sviken i mina förhoppningar. Kuappt 1 del i denna skola mo.svarade nutidens forUnder vägen genom Bergjums församling hb länge betraktat storartade, bondb skolhuset borde, enligt min tro, icke vara i mindre godt skick än bondstugor. Jag kom emellertid fram till kyrkan, vid hvilken skolhuset var beläget, men hade ej en skylt öfver dess dörr sagt mig: detta är ,,Bergjums skola, hade jag aldrig kunnat tro det, isynnerhe: som det alls icke lik. nade nutidens skolbyggnade Det var bygdt på hårda berget, hvarest all växtlighet var omöjlig Såväl plam eringsland för skolan, som jord tör Järarens eget behor saknas. Ingen lada, ingen källare, ingen brunn eller eljest något rent vattendrag finnes till skolan, endast detta låga och, som det ville synas, murkna hus låg der på bergklinten utsatt för alla vindar. Efter att i hastighet hafva betraktat det yttre af byggaaden begaf jag mig in i lärarens rum, hvilka voro ganska små, kaila och obedväma. Allt derinne var smakfullt ordnadt, mena ganska tarfligt. Orsaken härtill ligger i lärarens små löneförmåner. IIan åtnjuter icke mer än omkring halfva den lön lag stadgar för examinerade folkskollärare. Man skulle väl då ej mycket undra öfver om han nu söker utfå lön efter lag, ty hittills har han såsom skollärare, orgelnist och klockare icke erhållit 400 rdr årligen. Sådana äro löneförmånerna för Bergjums barna lärare. Låt oss nu kasta en blick in i sjelfva skollokalen. — Efier min omdömeslörmåga kunde omkring 40 elever rymmas i densamma, om de hopträngdes i de tolf små bänkar, hvilka nästan uppfyllde hela rummet. Att lokalen är liten gör dock mindre till saken, enär barnen sällan i större mängd besöka skolan, hvilket måste vara föräldrarnes fel. Men det allra lustigaste vid mitt besök var att se små och ganska välformade snödrifvor inyrda genom de tillstängda fönsterna. När jag såg dessa, tänkte jag: här måste man ikläda sig ,pels och tråskor-och det till och medi sjeltva skolsalen, i hvilken barnen i yrväder maste kunna bygga ,gubbar af snö, som ivdri stormen, och enlist hvad jag så der i hastig! kunde känna, tror jag att suögubbarne lätt kunna förvaras i skolsalen intill soloch sommardag, oaktadt man eldar en gång om dagen. Hvad materiel beträffar såg jag ingen, såvida jag ej tar i beräkning en lappad karta öfver Skandinavien, en dito öfver Europa och en globkarta, dessa båda sistuamnda at en qvadratalns storlek, samt några af vexelundervisningssallskapets gamla staftabeller, allt utan nytta för undervisningen, ty allt var obrukbart; dock befanns å ena gen en liten trätafia, ändamålsenlig eudast för sundervisning. Denna skola står troligen ett par tiotal af år efter sin tid, och ej heller synes nägon förbättring vara att hoppas, ty efter hvad jag hörde berättas hafva flera förslag till förbättring blifvit gjorda, men af församlingen afslagna. Församlingen gör ganska litet eller intet för sitt skolväsende, hvilket tydligen synes deraf, att inga småskolor finnas, och den fasta är högst fatal. Härtill tår väl läraren skulden, men att han ej är skyldig att underhålla skolan med materiel och hvad till undervisningens bjelpmedel hörer, det är ju solklart. Fattigdom är ej heller orsak till församlingens uraktlåtenhet, ty såväl skolkassan, som kyrkooch fattigkassorna bestå af betydliga summor, och kan det således ingen annan orsak vara till skolans dåliga skick och lärarens klena aflöning, än församlingens klena intresse iör skolan; åtminstone kan jag icke finna andra orsaker, enär tillgängarne medgifva förbättring. Det är ock anmarkningsvärdt, att församlingen fordrar hos barnen raktisk kunskap och af läraren en noggrann uppllelse af hans pligter, då den sjelf i m uppfyller sina skyldigheter, såvida dessa ej bestå i att gå skolan och mästra lärarens brine vid undervisningen. Bristen på materiel gör ju iskådningen för barnen omöjlig. Ilvad äro då rsamlingens fordringar? Härpå må läsaren svara. Och förundransvärdt är det, att en så välmående församling icke följer med sin tid, då den i öfrigt vill vara human. Hvad här nu blifvit ordadt om Bergjums skola är ingalunda att nedsätta den i läsarens tankar, ket dock torde vara nära omöjligt, ty den är i sig sjelf nedsatt nog, utan ir det fast mer meningen att den härefter skulle kunna höjas till en likhet med ölriga svenska folkskolor å landet. Måtte Bergjums skola harefter förbättras !!