(Insändt) Hemställes till poliskammaren huruvida ej tiden nu kan anses vara inne att befria hundkreaturen från de besvärliga munkorgarne. Göteborgs samhälle är, insändaren veterligt, det enda inom landet, der denna hundarnes plågotid blifvit uttänjd öfver hvad skäligt är — till vintermånaderna. Skulle denna poliskammarens förordning oafbrutet existera under åratal, så är fara värdt, att de ädla hundkreaturen blifva härstädes alldeles utrotade, ty hvar och en, som ej ij-ar för djurplågerh vill åtminstone, då hans hund vistas inom us, befria honom från den besvärande bojan: men genom någon ovarsamhet råkar djuret att komma ut, utan att åter hatva bliivit påtaget grimman, och straxt får en hundsiskare sigte på den osangslade och afförer honom till nattmannen. För den begångna oförsigtigheten måste egaren plikta antingen med sammanlagdt 4 rdr — hvilen summa han, då han dertill har råd, gerna erlägger för att återfå sin trogne följeslasare — eller också måste han, såsom fallet är med den fattige hundegaren, som ej bar råd att offra ännu 4 rår på sin mycket skatidyre och tillgifne vän — se honom nedskjutas. — Kiven i detta fall skall den fattige straffas -för sin fattigdom. Måtte den gifna förordningen snart upphäfvas, önska Djurvänner.