Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1869, sida 3

trodde, att jag ej skulle få någon aptit Och du, mitt barn? Ah, hvad du är blek Du måste vara mycket trött? Ja, du hal gått hela denna tid, och jag har ej tänk derpå. Men hjelp henne nu upp på hä sten, herr kapten, och innan Marcelle hanr göra någon invändning, hade hon hoppa ned på marken och gick raskt framåt. Gavarnie var mycket glad öfver att be reda Marcelle en kort hvila, sådan den är var; ty denna nattliga vandring, efter oro. liga nätter och sorgfulla dagar, var er svår pröfning för henne; han ledde der sedige lille ponyn utefter den smala stigen som de nu följde, och ban gick bredvic henne samt stödde henne med sin arm orolig öfver att känna huru tungt bon lutade sig deremot, och ännu låg en lång vägsträcka framför dem till cagotens hydda Emellertid dröjde det ej länge innan hor påyrkade att hennes moder skulle återtage sin plats på hästen, och sålunda färdades de framåt till dess laften bief kyligare ocl en svag ljusning tycktes utbreda sig öfre: nejden; en viss rörelse började sörnimmas då såglarne vaknade och ett rosenskimme; i öster antydde att solen snart skulle höjs sig öfver synranden. De befunno sig m en knapp sjerdedels mil från Valcreusc och kunde se sjön, som låg der stälblå likasom hade vattnet slumrat invid de: branta bergväggen, och de hörde skri a vattenfåglar, som döko ned i detsamma. (Forts.) Tunneln genom Mont Cenis är nu färdi; på den italienska sidan. Ett telegram från Flo rens meddelar nemligen, att det sista skottet los sades den 23 November. Tunnelns längd å denn: sida är 6,110 metres (ungetår 20,000 svens! fot).