Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1869, sida 2

Ha OHSRUIISI, mon MertIII SKULe 10Tdras anläggningar af så omfattande och dyrbar beskaffenhet, att srågan derom icke kan på allvar upptagas, så länge andra än mer vigtiga befästningar äro osullberdade. Det sjerde anfallssättet genom beväpnade fartygs inträngning i hamnen är. — fullföljer komitn — ,,af annan natur än de föregående, och dess användande bör utan synnerlig ansträngning kunna åtminstone till den grad sörekommas, att fienden, för att vinna framgång, tvingas till en sådan kraftutveckling, som förutsätter hans försvagande på andra punkter, och att den uppoffring, våra förberedelser medfört, sålunda mångfaldigt äterj gäldas. Det tjenligaste sättet att förhindra ett företag at ifrågavarande art är att i farleden anbringa lundervattensminor och andra spärrningsmedel. Men ; fienden skulle af dessa hinder icke länge uppehållas, om hans arbetsmanskap finge ostördt uppfiska joch undanföra dem, och, till förekommande häraf, måste således ett försvar för desamma finnas anordnadt, af tillräcklig motståndskraft för att icke ! utan svårighet kunna af de siendtliga fartygens eld förstöras, hvarjemte nödigt skydd måste, på ej alltför långt afstind, beredas åt apparaterna för minornas antändning, hvilken bör ske genom elektri(itet, på det att farleden må kunna af egna fartyg begagnas. Ett sådant försvar och ett sådant skydd kunna icke utan befästningskonstens anlitande ÄstadI kommas. Då emellertid en landstigning i afsigt att bemäktiga sig de till spärrningsliniens försvar ; uppförda befästningarna säkerligen, hellre än under ceras kanoner, skulle af fienden verkställas på en annan punkt, och då den försvarande, för att möta ett så beskaffadt företag, i alla händelser måste hafva landtrupper att tillgå, kan det icke vara af nöden att genom användande af murverk bereda sdessa befästningar stormfrihet, utan böra föga kostsamma, öppna jordbatterier vara för nu berörda ändamål tillfyllestgörande. I På grurd af det ofran anförda finner komitän befasmingars uppförande vid inloppet till staden i Göteborg icke, åtminstone under nuvarande förhällanden, böra i vidsträcktare mån ifrågakomma, än att strandbatterier anläggas till försvar af de minor och andra spärrningsmedel, hvilka vid krigstillfalle måste till farledens stängande anbringas sor att icke kronans och enskildes då i hamnen och staden befintliga, under kriget måhända oersättliga. egendom må blifva den förstkommande beväpnade kryssares lättvunna byte. Det förslag, som chefen för 1ortifikationen till E. K. M:t framställt och hvilket det nu åligger Vapenoch Befästningskomiten att granska, afser, i 1 ötverensstämmelse med de äsigter komitn i unj derd. här ofvan uttalat, endast uppförande af jordj batterier till försvar för i farleden utlagda spärrningsmedel. yI afseende på läget för detta försvars anordnande erbjuda sig tvenne positioner, en yttre vid Elfsborg och en inre mellan de båda bergen Billingen och Rya Nabbe. Då valet af den förstnämnda linien, osktadt det omkring 9,000 fot större afståndet från Göteborg, icke heller skulle bereda staden och hamnen trygghet mot beskjutning, men deremot nödvändiggöra en dyrbar försänkning i det 3,600 fot breda, öfverallt farbara sundet mellan f. d. fästningen och Käringberget å södra landet, samt dessutom förorsaka kostnader både för det föråldrade och förfallna Elfsborgs iståndsättande och för besättning m. m. under fred, har det utan tvifvel varit välbetänkt att gifra företräde åt den inre linien, hvars ränna för till och med blott 10 fot djupgående fartyg har en bredd at endast 1,100 fot, så att spärrningen kommer nära under de å ömse sidor förlagda batteriernas kanoner, samt såväl utläggningen och underhållet som försvaret at minornas elektriska ledningar betydligt underlättas, hvarjemte batteriernas beläenhet på fasta landet, med lätt förbindelse till söteborg, gör all besättningskostnad under fredstid s obetydlig. Sedan komiten härefter yttrat sig rörande batteriernas ufstakning och beslyckning, hvilka detaljer vi anse oss böra förbigå, samt förklarat sig icke ha funnit skäl till anmärkning mot kostnadsberäkningarne, slutar den med att tillstyrka, att befästningarne måtte varda anbefallda till utförande. ; Två at komitens ledamöter, majoren frih. i Leijonhufvud och kaptenen Engström, hafva vid betänkandet bifogat reservationer. Den förstnämnde är af den åsigt, att det uppgifna ändamålet, eller att vi i det längsta må kunna begagna oss af Göta Elfs mynning såsom den öppna port, hvarigenom vi kunna draga till oss allt det, som vi under kriget blifva nödsakade att hemta utifrån, icke torde genom så enkla anordningar, som de föreslagna, kunna vin; nas, utan att dertill fordras, bland annat, vida mera omfattande och till följd derafh kostsammare besästningsarbeten. Icke en gång det åsyftade skyddet mot tillfälliga kryssares inträngande i Göteborgs hamn anser frih. L. kunna vinnas endast genom de föreslagna batterierna, utan måste tjenliga spärrningsmedel tillika vid elfmynninsen anbringas för att förekomma nattlig öfverraskning och uppehålla en framträngande fiende i elden från batterierna. 5bå åter dylika spärrningsmedel anbringas — ulltöljer frih. Leijonhufvud — så blir batterierias direkta ändamål endast att förhindra spärringarnes undanrödjande och att förstöra de faryg, som dessförinnan skulle våga försöket att ramtränga. N Spärrningarnes undanrödjande anser jag dock, N anseende till farledens ringa bredd, böra kunna N örhindras af elden från kanoner af mindre kalier, som, utan behof af mer eller mindre permaenta befästningar till sitt skydd, så uppställas på kilda punkter af stränderna, att de från fartyg i. Ifsborg:fjorden icke upptäckas och kunna Fonic entrera sin eld mot de båtar med arbetsmankap, som tilläfventyrs skulle, framsändas för att be ndanrödja spärrningarne, då deremot förstöran-VÖ et af de fartyg, som dessförinnan skulle väga ål amtränga, säkrast torde utföras medelst under-på attensminor. 5Om således de föreslagna befästningarne icke sola hafva något annat ändamäl än försvaret af e i alla händelser oundgängliga stängsellinierna I to h undervattensminorna, så anser jag dessa bestningar öfverflödiga och måhända, då de anda en afsigt att åstadkomma ett kraftigare förar än omständigheterna medgifva, äfven skadga. 5Om åter, i öfverensstämmelse med hvad i koitns utlåtande föreslås, ifrågavarande batterierå. rses med pansarbrytande kanoner, på att geVU. om dessa, i förening med på åtskilliga punkter för Dpstållda mörsare, fienden må tvingas till en örre kraftutveckling, synes mig att sådant, i anende till batteriernas i förhållande till förmågan s nutidens artilleri ringa afstånd från Götelorgs mn och stad, icke allenast skulle kunna förhinså a utan till och med möjligen skulle kunna komÅ att föranleda ett homhardemant aarf bAUA — — oMA OD rn