till förändringar af hvarje slag i författningenk. Herrehuset antog derefter en onkel dagordning. Efteråt blossade saken änyo upp i pressen och gaf anledning till en bitter fejd mellan det national-liberala partiet och ,Kreuz-Zeitung. Då striden var i full gång, framkom för offentligheten en skrifvelse från grefve Bismarck, som väckte stort uppseende. I ett bref till furst Putbus (med anledning af ett monument för Arndt på hans fäderneö, Rägen) yttrar förbundskanslern sin förundran öfver, att i det utskott, som var tillsatt af herrehuset angående grefve Lippes förslag, kunde finnas någon medlem, som ville understödja en sådan sak. Herrehuset borde, efter Bismarcks förmening, söka att gagna på annat sätt. Hvad Preussens nationella politik med afseende på nordtyska förbundet anginge, så var den så väl öfverlagd och så väl befästad, att den icke utan de farligaste skakningar kunde rubbas, Om berrehuset verkligen ville fatta beslut af detta slag, skulle alla partikularister och ultramontaner söka draga 1ördel af denna oenighet mellan landtdagens tvenne kamrar, och den allmänna opinionen skulle snart ställa sig hotande gentemot herrehuset. Om grefve Lippe vore beredd att öfvertaga ledningen af den preussiska politiken, så kunde han (Bismarck) förstå förslaget; men om så icke vore fallet, kunde han i protesten ej finna annat än en lättsinnig lek med landets vigtigaste intressen. Denna skrifvelse cirkulerade i afskrifter bland herrehusets medlemmar, innan saken kom till omröstning, och bidrog utan tvifvel till det Lippeska förslagets förkastande. , Köln. Zeit. påstår emellertid, att herrehusets majoritet ,endast af fruktan för Bismarck lät förslaget falla. I herrehuset uppträdde emellertid ingen mot förslaget utom den bekante grefve Mäinster (från Hannover, på sin tid landtmarskalk hos exkonung Georg, efteråt ifrig försvarare af Bismarcks politik), hvilkens tal dock blef öfverröstadt at högljudda enskilda samtal i herrehuset. Sednare upptog emellertid ,,Kreuz-Zeitung grefve Lippes sak och förklarade sig icke utan häftighet emot de konseqvenser, som för Preussens sjelsständighet måste följa af en sådan uppfattning. Det var just icke rentaf ,,Kreuz-Zeitung kontra Bismarck; ty den feodala tidningen anfaller blott regeringskommissarien utan att nämna förbundskanslern, men man läser mellan raderna, att artikeln innehåller en protest mot hela förbundspolitiken, n. b. så vidt den icke kan öka Preussens territorium och materiella makt. ,Kreuz-Zeitung yttrar: Den kunglige kommissariens förklaring kan knappast missförstås; den gör — på förbundets vägnar — anspråk på en ovilkorlig rättighet att utvidga sitt myndighetsområde. Under den förutsättningen således, att nordtyska parlamentet i sin nästa session med förbundsrådets samtycke beslutar, att den preussiska landtdagens hela lagstiftningsmyndighet skall öfvergå på nordtyska parlamentet, skulle på detta sätt ett streck vara draget ölver hela vår författning. Destovärre ha herrehusets förhandlingar icke ledt till någon tydlig förklaring om, huruvida regeringen verkligen uppfattar saken sålunda; diskussionen afbröts genom ett förhastadt antagande af dagordningen, och en af 27 medlemmar (det högkonservativa partiet) undertecknad interpellation, som just närmare utredde denna fråga, kom icke heller under förhandling. Det vänder sig i närvarande fall om en mycket vigtig fråga: .,bafva vi ännu någon preussisk författning, eller hafva vi icke? Ty en författning, som kan kastas öfver bord af faktorer, som stå utom densamma, är ingen författning. En sådan fråga kan ej skjutas åt sidan genom antagande af dagordningen; vi hoppas tvertom, att regeringen vid nämnde tillfälle både i sitt eget och i landets intresse skall utan förbebåll yttra sig om saken. Vi fråga dessutom, om förbundsrådet tror sig utan de serskilda landtdagarnes bistånd ilängden kunna reda sig med ett ur allmänna val framgånget parlament? Vi tro icke, att någon allvarsam statsman skall besvara denna fråga med ja. Mot denna uppfattning af saken protesterar den officiösa , Nordd. allg. 2eit., men på ett temligen sväfvande sätt. Den ministeriella tidningen söker nemligen göra gällande, att sjelfva herrehuset genom dagordningens antagande fällt sin dom öfver Lippes förslag, och att derigenom ytterligare frågor blifvit onyttiga. De anfall, som från framstegspartiets sida riktas emot de af nordtyska förbundet pålagda alltför stora militärpålagorna, ha funnit ett nytt uttryck i ett möte af valmän i Berlins första valkrets. Detta möte var sammankalladt under den bekante deputeraden Löwes och flera kommunalrepresentanters auspicier. Förhandlingarne voro i det väsendtligaste en fortsättning af diskussionen om afväpningsfrågan. Mötet förenade sig om att förklara sitt gillande af prof. Virchows bekanta förslag i deputeradekammaren om att uppmana regeringen till inskränkning i militärutgifterna för nordtyska förbundet, och att på det sättet åstadkomma en allmän afväpning, samt än vidare att uttala den öfvertygelsen, att arbetslösheten härrörde från den allmänna fruktan tör krig, äfvensom att den politiska friheten skulle stiga i samma grad, som krigsbudgeten förminskades. Denna resolution antogs med alla röster mot två. Tillika uttalade mötet sin ovilja öfver det skandalösa sätt, på hvilket ett föregående möte hade blifvit stördt af de Lasalleanska arbetarne, hvilkas brutala inblandning i förhandlingarne hade förhindrat antagandet af någon resolution. FRANKRIKE. Det har varit tal om, att venstern och tierspartiet i lagstiftande församlingen skulle förena sig om att välja Thiers till president; antagligen kommer icke detta rykte att hekräffa sio. Som hlifvande vicenrefora Mor — — —2— EU— RR — — DD — ÖJF —Am-r— — -—U.2AHOeO—-BEOAOQO--— GMAmA —