Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1869, sida 3

mudderverken i gång på flera andra punkter af kanalen, särdeles emellan Ismailia och Suez. Ännu under den sista veckan återstod således mycket att göra; men, som vi veta, var allt klart till d. 17 November, då en ståtlig flotta passerade in i kanalen. Vår stolta ,, Vanadis, som skulle bära Sveriges flagga genom den nya förbindelseleden mellan verldsdelarne, måste dock qvarstanna i Port Said; hon var för djupgående för att flyta på 17 å 20 fots vatten. Det bör här tilläggas, att man var icke litet ängslig för triumfprocessionens förlopp. De stora fartygen följde hvarandra i en lång linie från Port Said till Ismailia, med ett mellanrum af 1 eng. mil mellan hvarje, och hade maskineriet å något af dem råkat i olag och nödgat det att stoppa, kunde följderna häraf blifvit ganska förargliga, ty ännu är rännan i kanalen för stora fartyg icke bred nog att tillåta sådane passera förbi hvarandra. Nu, när Suez-kanalen är lyckligt fulländad, börjar allmänna uppmärksamheten — som, en gång fästad vid pyramidernas land, icke så genast vill skilja sig derifrån — rikta sig på ett annat af de stora företag, som Ismael pascha skrifvit på sitt regeringsprogram. Vår tidning här vid flera tillfällen omtalat den expedition till det inre Afrika, hvars utförande vicekonungen antörtrott åt den djerfve upptäcktsresanden, sir Samuel Baker. Expeditionen afser ingenting mindre än följande: 1) att utsträcka Egyptens välde till och utöfver de aflägsna herrliga nejder, som omgifva Nilens väldiga bassiner, Nyanza-sjöarne och sjön Tanganyika; 2) att der införa stadgad ordning, som gör slut på stammarnes inbördeskrig och slafhandeln; 3) att införa åkerbruk och bomullsodling i dessa välsignade nejder, samt 4) att öppna ångbåtsfart på de ifrågavarande sjöarne och de floder, som förena dem; 5) att åstadkomma en trygg och beqväm förbindelse mellan Nildalen och de nya besittningarne. Men likasom Lesseps i sista stunden träffade på en stötesten, så har det äfven gått sir Samuel Baker, dock, såsom vi hoppas, utan mycket svårare följder än för den förre. Sistlidne Augusti afgick expeditionens flotta, som var bestämd att navigera på hvita Nilen. Hon bestod af 6 ångare, 15 stora båtar och 11 mindre båtar, kallade ,kyassas och var lastad med en mängd förnödenheter för Bakers lilla arm. Denna flotta, med undantag af kyasserna, står nu på grund mellan första och andra katarakterna, och lär icke kunna blifva flott förr än nästk. Sept. Dertill kommer nu ett annat hinder. Det hörde till expeditionens plan, att de stål-ängbätar, som äro afsedda för Nyanzaoch Tanganyika-sjöarne, skulle, fördelade i smärre ,sektioner, dittransporteras på kamelrygg, och först efter ankomsten till destinationsorten hopsättas. Nu vill emellertid olyckan, att ångbåtsfabrikanten gjort dessa ,,sektioner så stora, att de icke kunna bäras af de små ökenkamelerna, ehuru de skulle vara en lätt börda för de stora kameler man ser i Kairo, men som icke kunna användas för ökenresor, emedan de hafva anspråk på regelbunden och ymnig fodring och vattning. Oaktadt dessa förargligheter har expeditionen fortsatt sin väg, sedan hon försett sig med ytterligare några hundra kameler, såsom tillägg till de 2,000 hon förut hade. På vissa ställen är vägen, som skall passeras, så trång, att man måste marschera i ,gåsrad, då hela Karavanen kommer att upptaga en sträcka af 1!(, svensk mil. Trupperna, som åtfölja den, bestå af 2,000 man infanteri, 250 man kavalleri och 3 batterier artilleri. Soldaterna, som alla äro rekryterade ur den flitiga och härdiga åkerbrukande: klassen 1 Egypten, skola, här de anländt till bestämmelseorten, slå sig ned i de bördigaste trakterna och der bilda militärnybyggen, som ha att föregå infödingarne med exempel på jordens skötsel, på samma gång som de blifva den nya ordningsmaktens stöd. Men innan de hinna fram, hafra de att göra en marsch genom ödemarker och brännande öknar — en marsch, som kommer: att räcka minst 211 månader och är förenad med utomordentliga svårigheter. Det är då icke underligt, om en hvar, som intresserar sig för detta stora företag, sväfvar mellan fruktan och hopp. Skall öknen, som slukade Kambyses krigarskaror och sedan den tiden begraft mer än en arm under flygsanden — skall öknen denna gång visa sig barmhertigare? Alla försigtighetsmått, som förutseende klokhet ansett behöfliga, äro vidtagna för att betrygga företaget; men då dessa icke varit tillräckliga att förekomma de missöden, vi redan omtalat — flottiljens strandning och ångbåtssektionernas olämplighet för kameltransporten — så hvad förslår menskligt förutseende, om icke lyckan vill komma till hjelp? Men följer den nyckfulla gudinnan med på färden, så har Ismael Pascha, genom att åt civilisationen eröfra ett nytt och vigtigt område, ökat den glans, som Suezkanalens anläggning skall i alla tider sprida öfver hans regering.