Juhllin för Landsorten. Engelholm har blifvit föremål för synnerlig uppmärksamhet genom Glimstedtska målet. En brefskrifvare till Dagl. Alleh:a berättar den 20 Nov. om ställningar och förhållanden i denna goda stad följande: Sistlidne Thorsdag hade det lilla Engelholm gjort sig en ordentlig frioch festdag. Tidigt på morgonen voro stadens invånare i rörelse och massor af landtboar strömmade till staden tör att äböra ransakningen i detta mål, hvari fordrades 6 månaders fängelse för en grefve, en skolrektor, en doktor och diverse andra personligheter. Ett par minuter före 10 på förmiddagen anlände den t. f. magistraten, bestående af vice häradshöfdingarne Nordenstjerna, ordförande, Malmqvist och v. Koch, ledamöter, alla från Helsingborg. Det var ett högtidligt ögonblick, då intäget skedde. IIäradshöfdingarne hade knappast tid till en enkel frukost å gästgifvaregården, innan de begåtvo sig till stadens rådhus. I ett ögonblick var salen fullpackad af folk, så att en fullkomlig trängsel och en förfärlig hetta uppstodo. Borgmästaren, redan inseende sitt misstag, såg resignerad ut för hvad som skulle inträffa. Detta kan man icke säga om de anklagade, åtminstone icke om alla. De kunde frukta det värsta, då en borgmästare i egen person uppträder som åklagare, han som ju bör känna lagen på sina fem fingrar. De hade derför uppsatt en kort försvarsskritt, som väl var hållen i en raljant ton, men bar omisskänneliga spår af, att saken icke var att skämta med. De begärde 6 veckors uppskof för att — få äta julgröten i sina respektive familjers sköte och icke inom fängelsets dystra murar. För ordningens skull afhördes en mängd vittnen, men ingen kände något i saken. Den särskilda domstolen gjorde kort process och ansåg icke något uppskof behöfligt, utan ogillade mycket knapphändigt borgmästaren Glimstedts käromål, hvarefter denne med mycket lugn tog upp 62 rdr, som han måste betala för besväret. Dermed kunde nu allt vara godt och väl, ty saken har varit före. Men den har två sidor. på hvilka jag ber att få fästa uppmärksamheten. Den ena är de byråkratiska tendenser, som på ett något för groft sätt uppenbara sig i borgmästarens uppträdande. Under bättre dagar och utrustad med mycken vigör, ötvertog hr Glimstedt borgmästaresysslan i Engelholm. Detta samhälle, som förut, hvad ordning och säkerhet angår, stod temligen lågt, har ban med mycken kraft ryckt upp. Ean har varit en dugtig poliskarl och förstod att skaffa sig respekt hos stadens invånare. IIan blef nästan allsmaktig. ty ingen vågade knysta emot borgmästaren. Men det är obestridligt, att den nya kommunallagen gjort detta borgmästarevälde ett svårt afbräck, och för ingen har den varit mera svår och omöjlig att lämpa sig efter, än för hr G. Stadsfullmäktige och drätselkammaren voro honom en nagel i ögat allt från första början. Med hvarje dag måste han känna sin makt och sitt inflytande förminskas, och det var honom en styggelse att nödgas blott verkställa hvad stadsfullmäktige beslöto. Deraf uppstod mycket bråk och trassel med ordförandena i denna sednare korporation, lika väl som i drätselkammaren. Och jag tillstår det rent ut, att felet icke ensamt var borgmästarens. Detta skall blifva klart, om man behagar observera äfven den andra sidan af saken. Förhållandet är i korthet följande: Sedan drätselkammarens uppbördsman för sistlidet år uppgjort skattelängden och dervid äfren påfört stämmoböter och uppbördsprovision, lät ordföranden i drätselkammaren, ingeniören Krumlinde, en af dess ledamöter, färgaren Liljeqvist, gå till borgmästaren för att erhålla hans af kommunallagen föreskrifna påskrift för skatternas uppbärande. Borgmästaren gaf sig icke tid att granska längden, utan skref blott på och affärdade dokumentet med samma bud. Men då denna felaktighet märktes i d selkammaren, lär man uttryckt sin glädje öfver att nu ändtligen ,hafva borgmästaren fast. Härom blef denne underrättad, återfordrade längden oeh rättade sitt misstag. Dervid kunde saken stannat; men borgmästaren ,fattade ett lifligt humör-, och då han icke på annat sätt kunde utgjuta sin vrede, tog han sig det orådet töre, hvilket nätt upp var det allra sämsta — att stadens tidning göra ett skarpt utfall mot ordföranden i drätselkammaren. Saken väckte ett obehagligt uppseende, och ehuru man icke kunde bestrida de skarpa anmärkningarnes befogenhet, var det likväl för att öfverstryka dem, som den märkvärdiga kollationen för br Krumlinde tillstaldes, hvilken föranledde detta ätal och allt detta spekteldJag hoppas denna sak nu är nöjaktigt utredd. Borgmästaren G:s uppträdande är icke det enda beviset på ett tilltagande byråkratiskt öfversitteri, som förefinnes i Skåne, ehuru det icke alltid framträder lika obetänksamt. Det egendomliga dervid är — och jag känner flera exempel derpå — att aristokratien och byråkratien råka i strid emot hvarandra. Nyssnämnde borgmästares hufvudmotståndare var en grefve. Uti det bekanta Tullbergska målet var det på samma sätt. Det finnes i denna sak många dolda intriger, dem jag känner, men tiden torde ännu icke vara inne att uppenbara dem. Att dessa, vida mer än lagens helgd, bidragit till utgången af detta mål, derom kan jag försäkra. De demokratiska bladen i Skäne hade tagit Tullberg i försvar; man tilltrodde dem ett vida större inflytande vid de förestående riksdagsmannavalen, än de visat sig ega, och de hafva icke ens varit tacksamma nog att befordra en eftersträfvad kandidatur. Missräkning på missräkning! en den alugaste kan blifva lurad, och det grundligt ändå. Man hade också tagit bra illa fast på Tullberg. Bevakningen var stark nog, handbojorna säkert åtskrufvade; men det fattades bevisning — och domstolen frikände honom. Men, som sagdt är, dessa omständigheter vill jag lemna äsido tills vidare. Domaremakten är obestridligt den mest betydande i Sverige, derigenom att så få känna lagen. I gamla dagar kunde en domare lemna råd och upplysningar åt de okunniga, men numera anser han det under sin värdighet och oförenligt med sitt embete att representera annat rättvisan. Med eller mot sin rat. Undantag finkra ändå, långt mera än bland landtst enstemännen, för hvilka de sista tre åren rit gyllene år. Så länge kronofogdar nsmän få uppträda såsom prokuratorer, booch auktionsförrättare, göra dessa den under dåliga år. Den föreställningen gör sig allt mera gällande, att så länge en landssekreterare förtjenar 19 å 20,000 rdr om året och en kronofogde kan uppbringa sina inkomster till 10,000 rdr, likaledes för år, äro våra förhållanden icke normala. Denna åsigt kan man hys utan att vara nyliberal eller demokrat i dess oförsonliga betydelse. — venersborg. Egendomshandel. Den vid foten af Halleoch Hunneberg nära intill jernbanan belägna natursköna egendomen Sandgärde har, enligt V.-P., i dessa dagar blifvit af egaren häradshöfd. Monten, försåld till kapten John Eric son på Rånum för en köpeskilling af 25,000 rdi rmt, utan inventarier. — Gefle. Gestriklands landstings seminariun i Ofvansjö öppnades den 1 dennes, hvarvid 24 ele ver mottogos, 19 qvinliga och 5 manliga. Af d qvinliga eleverna hafva 7, af de manliga 1 föru genomgått en seminariikurs. Två af de qvinligeleverna äro redan anstälda säsom lärarinnor. Lyckad jagt. Enligt medde