att ordna allt i värdshuset, der de resande skulle tillbringa natten. Man blef således qvitt de flesta af tjenarne. Madame de Lestrelle, Marcelle, Gavarnie och Michelie skulle upptaga den andra vagnen; han ville hafva gifvit mycket för att få qvarlemna kammarjungfrun, men madame de Lestrelle kunde ej tänka sig möjligheten att resa utan sin kammarjungfru, och det var ej tid eller tillfälle att öfvertyga henne om Michelles förräderi. Michelle besparade dem emellertid allt vidare besvär, ty hon hade ingen lust att återvända, såsom hon misstänkte att de resande skulle få göra, samt försatte sin matmoder i den största häpnad genom sin förklaring, att hon ämnade stanna qvar i Ibarraye. Marcelle drog en suck af lättnad, ehuru Gavarnie hitintills ej fått tillfälle att meddela henne sin plan. Han hade endast tillhviskat henne att oförmärkt medtaga de bonddrägter, som hon och hennes moder hade burit i prestgården efter slottsbranden. (Forts.)