Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1869, sida 2

men talade ofta och med nöje om sin länga, fridfulla lefnad, samt visade stundom en förvånande och liflig hågkomst af läng sedan passerade tilldragelser. Det var outsägligt ljuft för Marcelle att se den stilla friden under hans sista dagar, men bon insåg äfven tydligt, att hvarje timma bragte döden allt närmare. Madame de Lestrelle, som i början blifvit sorgsen och uppskrämd, hade vant sig vid hans svaga helsa och förlorat den tron, att hvarje steg förde honom närmare grafven. Hon tillbragte en stor del af sin tid hos honom, upplifvade honom endast genom sin närvaro, och genom sitt bristande förutseende att, slutet var så nära besparade hon honom en sorg, som skulle hafva gripit honom djupt. Ända till slutet bibehöll han sin varma, till hälften faderliga ömhet för henne och visade sin fordna ifver, att Gabrielle, — som han alltid hade kallat henne, — måtte besparas — hvarje oro och bekymmer. Kap. 24. Strid och frid. Madame de Lestrelle kunde ej behålla för sig sjelf bekymren öfver sin dotters förbindelse, och medan hon högeligen fruktade att hennes vänner och slägtingar skulle få höra talas derom, lättade hon sina känslor genom att klaga deröfver i alla bref till sina korrespondenter. Följden blef, att ehuru brefvexlingen var ganska långsam vid denna tid, erfor hennes äldre broder, Gavarnies fiende, snart förhållandet och sammankallade ett familjeråd af de Lestrelles och de Champforts, hvarvid alla politiska stridigheter lades