I — Genom en order, som det är vår skyldighet att utföra. Ni adelsmän ha ej längre några privilegier, som fritaga er från att underkasta er hvad hederligare folk måste göra. I — Om medborgaren vägrar. ska vi ha det nöjet att föra honom inför komiten, och han kan der vädja så mycket han vill, sade en aonan med ett skratt. — Visa mig ordern, afbröt nu Gavarnie, som redan sedan någon tid hade förutsett detta anfall, emedan han visste att Lebruns parti vunnit förökadt inflytande. — Huru! Ni motsätter er en skrifven order? Ni uppträder för att bindra dess utförande? Akta er, medborgare; er egenskap af fremling skall ej skydda er. — Han är ingen fremling; kan är underkastad samma lagar som vi ala, utropade Lebrun. — Han eger stora egendomar i Gascogne och umgås med aristokrater af det värsta slag. Dessutom hade han sin hand med i S:t Xists slykt. — Sannt, sannt; man såg att S:t Xist inträdde i detta hus. — Der er hustru arbetade hela dagen, inföll Catherine, — och emedan hon ej hjelpte de patrioter, som sökte hoaom, och XO IT An RATTA HA