förutsåg förändringar, hvilka skulle framkalla en aristokrati af män, liknande honom sjelf, och bland hvilka han ej skulle känna sig som en öfverlöpare, samt att han, genom att stanna som egendomsegare i Frankrike, skulle kunna utverka reformer, som lågo hans hjerta så nära. Korteligen, eburu han fortfor att vara en ifrig republikan, hade han insupit några af sin nya ställnings åsigter. Det var en ny erfarenhet för honom, hvilken kom så gradvis, att han knappt märkte den. Det intresse herr de Lestrelle visade för saken ingaf Gavarnie den tanken, att han hade märkt hans kärlek för Marcelle, ehuru intet hade blifvit yttradt derom. Om Gavarnie, ehuru lågboren, begärde hennes hand, skulle madame de Lestrelle otvifvelaktigt känna sig förnärmad, men herr de Lestrelle skulle troligtvis samtycka utan tvekan, icke blott för att tillförsäkra sitt barn ett skydd under dessa stormiga tider, utan äfven af en vam tillgifvenhet, som öfvervägde hans aristokratiska betänkligheter rörande Gavarnies bristande anor. Men der fanns ett hinder, som tycktos oöfvervinneligt, nemligen Marcelles tysta tillbakadragenhet alltsedan det ögonblick, då hon märkte huru vidt skiljda hon och Gavarnie voro i den politiska trosbekännelse, hvilken hon äfven ansåg omfatta sjelfva religionen. Han kunde ej få någon orsak att begära en förklaring, men der fanns en skiljaktighet, som han kände bittert, och han kunde ej ana kampen i hennes hjerta, den bittra smärtan öfver deras olika åsigter, hennes längtan att tro honom hafva rätt, och hennes fruktan att handla mot sitt bättre vetande, om hon sjelt skulle hysa denna tro, Der fanns