e De danska Lotterierna. (Korrespondens till Handelstidningen.) Köpenhamn den 18 November 1869. Dragningslistan! ,Dragningslistan! ljöd gatpojkarnes rop i Thorsdags hvar man gick och stod på gatan. Ökverallt skockade de sig omkring en och presenterade den lilla sedeln med de betydelsefulla siffrorna, likasom för att påminna om dagens vigtiga tilldragelse: att ,,det kungliga danska klasslotteriet på förmiddagen förrättat sin 5:te dragning under innevarande år, och då det, som bekant, ,är hvarje menniskas pligt att spela på lotterict — i enlighet med det förnuftiga resonnemanget, att då vår Herre måhända gerna vill hjelpa en, men icke riktigt vet på hvad sätt han skall göra det, bör man alltid hålla en dörr öppen för honom genom att spela på lotteriet — måste pojkarne också nödvändigtvis förutsätta, att alla menniskor behöfva en dragningslista. Jag bekänner emellertid uppriktigt, att jag svikit denna medborgarepligt, men jag hoppas, att denna omständighet skall komma mig till godo såsom objektiv åskådare, då jag nu inbjuder mina läsare att följa med och öfvervara en dragning. Det danska klasslotteriet räknar ju äfven många vänner i Sverige, och jag kan derför måhända hoppas på deras intresse för en dylik utflygt. Klockan är 10 på förmiddagen, då vi begifva oss till Kasinos teater vid Amaliegade, der dragningen försiggår. En lotteridragning i en teater — är det en ödets ironi, som skall påminna oss om, att äf ven ett konstens tempel, trots sina ideel intressen, icke kan undvara den materiell bjelp, som skänkes det af en väl fyll penningpåse? I så fall kunde man blan alla hufvudstadens teatrar ej hafva va någon bättre lokal än just Kasinos, hvar: pekuniära affärer äro så dåliga, att des direktör i dessa dagar måst nedlägga si värdighet, sedan personalen säkerligen län ge känt aflöningarne endast till namnet. Filosoferande häröfver, uppkomma vi pergolan, der en bakelsegumma uppslagi sin paulun och utskänker ,,söta snapsarsom väl dels skola tjena dem till tröst mot hvilka fru Fortuna varit nyckfull, oc dels kunna begagnas såsom preservativ mot alltför öfverströmmande glädje å deras sida, som sett sina förhoppningar realiserade. Härifrån inkomma vi i den stora salen, hvari teatern finnes och der dragningen eger rum. Salen ser nu något olika ut mot om aftonen, då den brukar stråla i gasbelysningens fulla glans. Dagsuset faller in genom en rad fönster, som o anbringade längs efter salens ena vägg, och låter alla föremålen i salen framträda i ett obehagligt tydiighetstillstånd. Det röda klädet på stolarne är urblekt, förgyllningen är på flera ställen afnött från de söta små amoriner, som äro placerade längs efter läktaren, dekorationerna ha bleknat, och logeraderna, som eljest bruka vara fyllda med eleganta damer och fina herrar, ha nu ett sorgligt öde och öfvergifvet utseende. I sjelfva salen äro stolarne borttagna och i deras ställe äro länga bord framställda, vid hvilka Fortunas prester, eller med andra ord kollektörerna och deras biträden, taga plats för att uppskrifva numren; men likasom det ej är enhvar förunnadt att komma till Korinth, så får ej heller hvilken dödlig som heldst lof att sätta sig vid dessa bord. En kordong af soldater, dock lyckligtvis utan laddade vapen, ja tillochmed utan gevär, omgifver densamma, och endast de med inträdeskort försedda tillåtas att taga plats vid borden. Den stora hopen måste vackert stanna utanför. Å Å E — ——. 2