Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1869, sida 2

Nya anfall mot Carnot. MedborgarenAmourou anmärker, att det skulle vara omöjligt att välja Carnot, enär han stödjer sig på bourgeoisien; en annan talare framhåller, att Carnot, då han år 1849 var kultusminister, endast bidrog till republikens störtande. Milligre: ,,Genom att välja Rochefort gifva vi tillkänna, att vi upptagit striden på lif och död med den personliga styrelsen. Lermina vill uppläsa Carnots valcirkulär, men afbrytes genom hyssjningar och hvisslingar; församlingen lugnar sig, då den hör, att Lermina yttrar förundran öfver, att Gambetta satt sitt namn under det ,,skamliga manifestet. Lissagaray — en 25:årig journalist från Gers-departementet — anmärker, att Rochefort i lagstiftande församlingen skall framdraga alla skandaler, som passerat under kejsardömet, isynnerhet kriget i Mexiko och Magnes sednaste statslän. Den närvarande poliskommissarien iakttager fullkomlig tystnad, hvilket synes förundra de närvarande. Gaillard uppmanar alla att hvar för sig hålla privata möten i sina hem för att under de fem sista dagarne före valet arbeta på Rocheforts seger. Milliere uppmanar mötet att fatta en resolution angående Gambettas ,,skamliga affall. Mötet antager med alla röster emot tre, att ,Gambetta förrådt sitt mandat och svikit sitt ord. Nya bravorop. Omsider kommer Rochefort, som helsas med allmänt jubel. Han anfaller i ett tal den liberala pressen och förklarar sig hellre vilja duka under än att hafva de liberala tidningarne att tacka för sitt val. Efter dessa under 4 12 timmar fortsatta galenskaper upplöses mötet under ropet: ,Lefve Rochefort! Straxt före valperiodens slut utfirdade Ledru Rollin till valmännen i det distrikt, der han var uppställd som kandidat, följande upprop: ,Trots de mest enträgna uppmaningar, skall jag icke begifva mig till Paris under valen. Hurudan än formen må blifva, skall Paris utsäga en högsta och sista dom, som skall öfverraska Frankrike och Europa i samma förhållande, som den blir fredlig. Denna sista dom kan icke förhindras at kejsardömet med hela dess makt. Ilören I icke redan den kejserliga pressens vilda skrik, som fordrar en ny hekatomb af 10,000 republikaner? Veten I icke, att kasernerna äro så fullpackade, att de äro nära att brista, och att nya trupper från alla båll sammandragas i närheten at Paris? Gören Eder inga falska föreställningar om sakens verkliga ställning! Kejsardömet önskar endast en strid. Ankomsten till Paris af en man, hvilken anses som rebell i dubbelt afseende, kunde blifva en lämplig förevändning till en konflikt, så länge icke genom Er den landsflykt blifvit upphäfd, som drabbat honom. . Härtill anmärker ,,Peuple frangais med rätta: Männen af år 1848 ha grånat i landsflykten, men de ha ingenting lärt, deras föreställningar äro alltid desamma. Antingen de nu heta Victor Hugo, eller Felix Pyat, eller Ledru Rollin, så inbilla de sig beständigt, att i det ögonblick, då de utstiga ur en jernvägskupå på någon af våra bangårdar, skall hela Frankrike glömma att äta och dricka samt lemna allt annat för att bereda dem ett triumferande intåg. Felix Pyat har haft tillfälle att öfvertyga sig om, buru stor denna villfarelse är. Han är i Paris; den, som tviflar derpå, kan finna det af ,Rappel. Victor Hugo har varit nästan förglömd under valen; den nye Jehovah slumrar på sitt Sinai på ön Guernsey. Endast Ledru Rollin återstår, men han fruktar att återvända till Frankrike, lik en annan Wilhelm eröfrare, då han begaf sig till England. Vi känna den gamla taktik, som ligger i påståendet: regeringen önskar strid på den och den dagen, på den och den timmen. Ledru Rollin använde samma taktik är 1849, då han lät dem kämpa, som han ledt in i oredan och striden. Men denna taktik vilseleder numera ingen; då man sammankallar ett uppror, möter ingen. Vi vilja siga hr Ledru Rollin: Hvarken kejsardömet eller Paris önskar någon bataljdag; om Paris motser någon vigtig dag, så är det den 29 November — den dag, då lagstiftande församlingen skall öppnas — som skall blifva morgonrodnaden för en ny era. Vi vilja se kejsardömet föryngradt derigenom, att det åt en stor nations representanter återgifver de friheter, som för ett ögonblick beröfvats landet; men vi vilja äfven, att en stor nation skall vara sin regering tacksam för, att den förstått att grundlägga en samhällsordning, som gör friheten möjlig, samt att medgifva, det den allmänna rösträtten är den verkliga makten, likasom den är den sanna rättfärdigheten, och nationen skall fälla sin förkastelsedom öfver hvarje revolution. Vi vilja, att det franska folket nu måtte kraftigt åtaga sig sina egna angelägenheter, men tillika stöta från sig de demagoger och smickrare, som ånyo vilja förleda det till äfventyrliga företag; vi vilja, att nationen måtte förklara, det allt gammalt agg är förglömdt, och att den således med törtröstan och hopp må gå till mötes sin lyckliga och lysande framtid. Af de personer, som äro anklagade för delaktighet uti oroligheterna i Aubin, har en blifvit dömd till ett års fängelse, en till 6 månaders fängelse, en till 5, en till 4, en till 3, en till 2, åtta till en månads och en mängd till fängelse på kortare tid. ITALIEN. Många rykten äro i omlopp om två händelser, som timat i San Rossore under Victor Emanuels sednaste sjukdom: Konungens kommunion och samiljen Mirafiores besök derstädes. Hvad kommunionen angår, så har pater Benari, som lemnade konungen sakramentet, sannolikt åtagit sig