Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1869, sida 2

förfärlig, syndfull, himmelskriande sak, Gavarnie? Ni gillar den väl ej, hoppas jag? — Jo, madame, jag gillar den, svarade Gavarnie med ett allvar, som han sällan begagnade mot madame de Lestrelle; men han talade i sjelfva verket till Marcelle, i hvars hasselbruna ögon en dyster eld glänste, och medan hennes moder satt stum ettj ögonblick vid hans förklaring, sade hon med onaturligt stadig stämma: — Vill ni säga att ni gillar hvad som nu tilldrar sig i Frankrike? Att ni förenar er med skurkar, som hafva skymfat och dödat ordningens handhafvare och äfven vågat förolämpa sin konung? — Ni glömmer att jag har blifvit uppfostrad i Amerika, der vi ej anse konungarne bestå af heligare ämne än nationerna, svarade Gavarnie, desto öppnare, som han insåg att det var ett kritiskt ögonblick. DÖ Och ni förenar er med dessa jakobiner? Ni gläder er åt deras framgång? Ni anser den ej för dyrt köpt? — Om ni visste hvad jag vet, skulle ni ej anse något pris för högt för den frihet, som skall förvärfvas. De oskyldiga lida med de skyldiga. Jag beklagar det, men om de sjelfva kunde se tillräckligt långt, skulle de glädja sig åt sina lidanden för kommande slägten, som genom dem skola födas till kroppslig och andlig frihet. Icke blott Frankrike, utan hela verlden, skall blifva delaktig af denna förmån; men anser ni att seklers bojor kunna krossas utan att efterlemna några sår? — Jag kan inte disputera med er, jag vill ej göra det; men det är underligt att höra dylika åsigter uttalas under en de