Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1869, sida 3

Un sarste af Lappland. Måhända finnes det ingen af våra läsare som hört talas om Nils Örn, och det oaktadt är han ikväl en historisk personlighet, sem på sin tid kte ett icke så ringa uppseende. Denne furste och sannolikt ende kosmopoli tiske son af Lappland var född 1657 och utgaf sig för att härstamma från en nunktig Birkarla-slägt af stort anseende bland lapparne. Som barn lärer han hafva blifvit förd till Stockholm för att der uppfostras till missionär bland sina hedniska stamförvandter. Han studerade först i Upsala, der isynnerhet hans anlag för språk väckte uppseende. Derefter skickade honom Carl XI till Witterberg med ett godt stipendium. Återkommen derifiån, tog han sina teologiska examina och tillträdde kort derefter sitt andliga embete i Lappland. Han trifdes emellertid icke länge der, utan kom efter sex månaders förlopp med renskjuts tillbaka till Stockholm, hvarifrån han dock snart reste till Köpenhamn (1704), der den sällsamme främlingen (han hade ej aslagt sin lappska klädedrägt) väckte stort uppseende. IIans spirituela konversation på flera språk och hans pittoreska drägt förskaffade honom t. o. m, tillträde till dåvarande danske konungens hof, der han presenterade sig som lappsk furste. Visserligen gycklade man åtskilligt med den på dryckenskap starkt begifne nordiske högheten, men Nils frågade föga derefter, bara han i kräset. Man saknar tillräckliga källor för att kunna följa äfventyraren på alla hans resor till Europas större och mindre hof. Från Danmark begaf han sig först till Hannover, der han utgaf en torftig beskrifning om Lappland. Ett par år vandrade han omkring i Tyskland, derefter i Italien och Spanien och kom så på en kort tid tillbaka till Sverige, för att straxt derefter begifva sig ut på nya resor. Sedan han på en månads tid lärt sig att tala franska, begaf han sig genom Holland till Frankrike, der han myck i vig XIV:s hof. I en den 3 Mars 1706) till svenske promierministern grefve Wrede (till hvars omgifning han flera gånger hade hört) säger Nils, att han på en dag sett flera märkvärdigheter i Versailles, än under hela sin vistelse i Holland. Då Nils ville sola sig i den kungliga glansen gick han till bosa och passade upp vid den kung liga taffeln, stundom i sällskap med någon kardi: nal; men af den rikt klädde kardinalen gör mar der mindre affär, än af Nils i sin lappska kostym Med hertigen af Bourgogne talade han latin ocl med ,,Madame tyska. Kungen, berättar Nils, ä icke glad, sitter bara i djupa tankar, och man se honom aldri ratta. Rikt begåtvad med skänker, drog Nils bort frå; franska hofvet och vände sig till Sachsen, der ha; hade ett par timmars audiens hos Carl XII Ranstadt. Afventyrarens furstlighet imponerad likväl så litet på kung Carl, att Nils plötsligt må te taga till flykten. Han flydde genom Böhme och Ungern och begaf sig derefter till Österrik Derefter återvände han till Töpenhamn, der ha flera gånger var inbjuden till konungen och e tysk furstinna, och konung Fredrik jät utfärda e pass åt honom under namnet Nikolaus Örn d Birkarl. Från Öresund begaf han sig öfver Norge ti Kuola vid Ilvita hafvet, der en rysk godsegar som icke förstod hans latinskt-tyska pass, häkta honom såsom svensk spion. Nu skrefhan från si