Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1869, sida 2

som bäst lämpar sig för honom; ithy att let bäst betalar sig. Jordbrukaren sår lerföre nu heldre råg än hvete på sandig ord, säljer sitt öfverskott och köper sitt behof af hvete med mera fördel, än att odla den i egen olämplig jordmån. Jordbruksredskapen tillverkas vid derför anagda fabriker, som åstadkomma dem bättre och ändamälsenligare samt dertill billigare in hemslöjdens fabrikater, på samma gång som hemmets arbetskrafter användas produktivare. Då den enskilde egendomsegaren sålunda inner sig långt bättre af ett fortgående utbyte med sina grannar, än genom isoleing, är ju påtagligt att samma regel bör gälla för ett flertal jordbrukare eller ett helt rike. Protektionisternas misstag ligger uti det orätta begreppet om penningen — hvilken de anse erläggas för alla importerade varor. Detta håller icke streck, hvarken uti teorien eller praktiken — penningen eller ,guldet, hvarom de äro så rädda, utgör endast mätaren af de utbytta produkternas värde. Vi veta nemligen, att varor, hvilka importeras, betalas genom vexlar för varor, hvilka exporteras, och intet land på jorden kan i längden fortsätta att importera utan en motsvarande export: det ena framkallar det andra. Funnes ej myntet till, skulle man tydligare inse att all handel endast är ett utbyte af varor, nationerna emellan. Då staten således genom höga tullar eller andra konstlade medel förhindrar en viss nödvändighetsvaras import, är det egentligen endast ett beslut att framtvinga denna varas tillverkning inom landet, med undertryckande af någon annan vara, som redan produceras derstädes och derefter ras i utbyte emot den förnödenhvilken man dittills importerat. Vid sådant förbållande blir frågan, om en eller riksdagen verkligen har så a ögon, att de böra reglementera för sn enskilde, hvilken sysselsätter sig med producerandet af hvad erfarenheten lärt honom bäst passa sig, för att derefter utbyta denna produkt emot andra nationers, ilkas tillverkning lämpar sig för deras förhållanden. Finner man att deländer, hvilka, i likhet med t. ex. Spaniens och Österrikes yrelser, ständigt spejat efter det förlandet mest lönande arbete och derefter i sin vishet reglementerat derom, förhindrande andra nationers konkurrens, dervid vunnit någon ekonomisk ställning jemförbar med den uti andra länder, såsom Schweiz, Belgien och Evgland, hvarest det fria utbytet och en obehindrad utveckling af individernas företagsamhet fått försiggå utan reglementeringa Har man ej exempel på misstag af staters välmening, som då, enligt Laboulaye, potatisodlingen förbjöds i Frankrike på grund af officiela bevis om dess förderflighet? Månne ej hvarje land har sina naturligt hänvista källor för frambringandet at vissa produkter, hvilka utan statens mellankomst tördelaktigast framalstras och utveckla sig? — Vi tro så för vår del, och likasom vi skulle anse orätt att begagna vårt eget goda jern till jernvägsskenor, då vi kunna utbyta detsamma emot en större qvantitet af engelskt jern än den vi lemna, då det engelska jernet, ehuru sämre, fullt motsvarar ändamålet, så undra vi, om ej för oss vore lämpligare och fördelaktigare att utbyta öfverskottet af våra sädesskördar emot produkterna af sockerröret, som framalstras af söderns sol, och hvarutaf vi i utbytet mot vår spannemål säkerligen erhålla långt mera socker, än genom begagnandet af vår jord och vär arbetskraft, som uu föreslås, till odling af sockerbetor.