beräkna deras rörliga förmögenhet, hvilken till en stor del gick i andras namn. De emottogo under ! tren 18 1860 -9,190,000 franes i testamenten och frivilliga gåfvor. IIn del af denaa sörmögenhet har sannolikt tillkommit på hederligt sätt gevom fromma gäfvor, men att vid sidan af dessa itven förekomma utpressningar under form af ilat från förtviflande syndare eller rent af belrägerier, för att förkofra klostrens förmögenhet, det ngår ur en mängd förda processer, bland hvilka den amerikanska tidskriften lofvat att framdeles meddela några de märkligaste. Nemesis divina. I Dagens Nyheter berättas: I våras rymde från en stad i norra Sverige on handlande, känd under ett ståtligt binamn. llans bedrägerier hade varit vidtomfattande och han drog sorg och ruin öfver mången familj i den ad och dep ort, som sett honom lysa och fö svinna. För att sätta kronan på verket och för att icke komma tomhändt till det förlofvade landet hinsidan Atlanten, medtog vår handlande en ganska betydlig reska fullt tillräcklig, icke allenast att tilltörsäkra honom en angenäm resa, utan ock att sätta honom i stånd att börja en ny verksamhet utan allt för mycket bekymmer. Men — menniskan spår och Gud rår. Under nträffade vår man i Altona med från hufvudstaden, som, äfven han, aft goda skäl att göra sig osynlig, för att undvika en till sina följder för honom sannolikt bedröflig kollision med lagens handhafvare. Mellan de båda männen funnos äfven flera än denna beröringspunkt: båda voro lefnadslustiga, försedda med väl späckade kassor och glada som ur buren släppta fåglar öfver att lyckligt och väl vara från allt befaradt obehag derhemma. I glädjen häröfver beslöt man sig för att göra sig en riktigt glad dag, innan man anträdde den länga och äfven för den rike besvärliga resan öfver Atlanten. Till den ändan for man till nöjenas medelpunkt, Paris, och lefde der några dagar i sus och dus. Mätt på nöjen, återvände man slutligen och begaf sig öfver eceanen till resans mål. Allt gick väl, och man såg sig omkring i den nya verlden, men härunder inträftade en vacker dag, att den unge, treflige sällskapsbrodern tillegnade sig kamratens hela, välförsedda kassa och gjorde sig osynlig, så osynlig, att allt sökande varit förgäfves . . . Der stod nu vår fine bandlande, blottställd på allt, så blottställd, att han af härvarande anförvandter måst begära en skärf till understöd för att icke duka under af brist på det nödvändiga. Detta är i sanning en nemesis divina. Angenäm öfverrasknäng. En österrikisk baron, som blifvit land ad och nu gick och drog skottkärran med murbruk vid en byggnad i Galesburgh i Illinois, erhöll nyligen full pardon och ett rikt arfvegods. Han erhöll brefvet, som underrättade honom derom, just som han skulle draga sin kottkärra uppför ställningen, och han blef så glad öfver den oväntade nyheten, att han genast gaf brefbäraren en anvisning på 500 dollars i drickspenningar.