Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1869, sida 1

gen äfven af alla dem, som han hade visat välvilja. Det sista året hale förändrat hans lugna ålderdom till en smärtsam svaghet; of sin återkomst från Paris föreföll han tryckt och hjelplös, och lans blida tighet hade lemnat rum för ett t svårmod, ur hvilket det var omöjligt rycka honom. I stället för att alltjennt vistas tillsammans med sin familj, drog utt ; han sig undan i ensamheten, än synbar ligen skygg för att höra de offentliga nyheterna, än smärtsamt ifrig att så vek hvad som tilldrog sig, Hans händer hacc blifvit skrynkliga och darrande, och 4 Gavarnie någon gång lyckades att vicka hos honom ett litet intresse för hans fordu: studier, genom att lemna honom 1 sällsynt växt, brukade han snart bort den med en suck och säga: — t detta är förbi för mig — förbi — — och hans uttrycksfulla åtbörd fullbordade den till hälften uttalade meningen. Hans böcker och manuskripter, hans älskade mil skop hade blifvit förstörda under slottabranden, men han yttrade aldrig någon saknad öfver det, som vid en tidigare period skulle hafva smärtat honom djupt. Oron för hans maka och dotter förföljde honom så smärtsamt, att han ofta brukade pritta upp och gå för att söka dem, enlast för att öfvertyga sig att intet ondt hade händt dem, och äfven under hans korta slummer undföllo honom antydninsar om deras värnlösa belägenhet. Mer in en gång hänsyftade han på herr de S:t Nists tillbakavisande i uttryck, som ljupt smärtade Marcelle, isynnerhet som madame de Lestrelle var öfvertygad, att om markisen hade varit deras svärson,