Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1869, sida 1

—22 2 892 Den sista afdelningen, , Blandade sånger, är den bästa. Ilär försöker förf:n sig, efter förmåga, på det allegoriska området, och på sina ställen lyckas det icke så illa. Men på det hela taget äro äfven här qvädena af vattenaktig halt och vittnande om att förf:s fantasi är af ganska ofrustbar natur. Det bästa af dikterna uti detta häfte är ,,Böljan, hvilken förs:n kallar ,,saga, men äfven denna visar bristen på makt öfver språket och ämnet. Sjelfva iden deruti att göra våren till böljans brudgum är långtifrån lycklig, helst då allegorien är så utförlig — så utdragen, som den här är. Ty våren såsom ett abstrakt väsende kan ej tänkas i sådant förhållande till en bölja, utan att man frågar: hade det då icke med mera sanning kunnat sägas, att han är hela den till nytt lif uppväckta naturens brudgum? hvarför skall böljan snarare än andra enskilta ting vara hans brud? är det icke en mesallians förf. här stiftat? hvarför lät han icke heldre vinden bli böljans brudgum? Men nog om hr Victor Emanuel Norön och hans sånger!