: Ilalienska Operan, Elter det schismen inom det italienska operasällskapet blifvit lyckligen utjemnad, togo representationerna i Tisdags Äter sin början med uppförandet af Donizettis allbekanta opera , Lucie. Lucics och Edgards partier utfördes af konstnärsparet herr och fra Coy på ett sätt, som gör att man måste beklaga, icke minst för företagets egen skull, det dessa artister blifvit under suisoner så sparsamt använda. Fru Coys angenäma apparition och goda sång, likasom heunes naturligt enkla uppträdande i öfrigt, — fritt, som det är, irån denna svulstighet och uppskrufvade, tomma pathos, som så ofta går och gäller för sydländsk glöd och lidelsefullhet, — gjorde hennes återgifvande af titelpartiet till en serdeles förtjenstfull konstföreteelse och beredde henne både applåder och framropningar i mängd. lierr Coy gör i dramatiskt hänseende visserligen icke mycket af Edgards parti, men hans sång var, isynnerhet i sista akten, af sörträlslig verkan genom den varma känsla han deruti visste inlägga. Hr Guadagnini tycktes vara af den åsigt, itt Lucies och Edgards representanter i!la ippburo det italienska rusaremaneret, hvarföre han mera än eljest tycktes besluten att låta detsamma komma till hes. IIr G:s Ashton led följaktligen icke ÅA litet af öfverdrift, och vi kunna! sannerligen icke undgå att förundra oss sver den brist på savoir fuire, som denne inars så förståndige och sannt konstnärigt sinnade sångare här lät komma sig till ast. IIr Zasti återgaf prestens parti med ll önsklig värdighet, hans röst tog sig ra ut och hans sång var vårdad. Gårdagens representation af, Maskeraddalen, som gals såsom A ing sör fröken Caracciolo, hvilken nu cmmer att lemna det härv. operasällskaet och återvänder till Italien, var helt italigt besökt. Fröken C. applåderades om vanligt för sina solonummer och fick erjemte i sramropning efter operans slut mottaga publikens afskedshälsning. I morgon gifves ,Lucie för andra gånen. Å