Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1869, sida 1

ende. — Det får hon aldrig, fru arelvinna, och jag skulle ej asundas någon, so nm ej uppskattar madame de Fayolles menniskovänliga motif. Änförtro henne åt mig skola ej bli borta länge. — Verlden är upp och nedvänd. sv kade madame de Lestrelle, — men sc jag burit dessa träskor, har s undrat mindre på att bondfolket är missnöjdt med sin ställning. Jag tror aj, om jag äfven blifvit född till att bära träskor jag skulle kunna förlika mig med it Jag måste skrifva till min man och : honom hvad som bar hindt, oci honom beställa en ny garde isynnerhet den nya slags n kalla agitation moniemtamde; sande; har ni någonsin kyrkoherde? När bego vi raye, min bästo Gavarnie? Ty tar att vi besvära den goda m: görat. Gavarnie hade vidtagit å denna flyttning, men han bade sig alt madame de Loestrel! så försvagad genom allt I att kon ej skulle kunna 3 efter en lång hvila. Hon var likvåäl me uppskakad än kraitlös; hon kunde kusj göra sig en tydlig föreställning om hs som hade tilldragit sig och ryggade baka från allt, som gjorde de Hennes starkaste impuls var smärta; a känslor, som önskade att hon måtte år motbjudande och o li hon ansåg att han visade en y smak uti alt tvinga dem på he synbara missnöje roade henne snar likt många andra damer a hö dan