Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1869, sida 1

nom innan jag begaf mig till Bascou, her den, sade herr Fergöral. — Han trodde sig vara nära döden tillfölje af ett fal utför trappan i det vestra tornet oci längtade efter absolution. — Och är han verkligen döende? frå gade Gavarnie, som ej skulle hafva kän någon lifligare saknad, om detta hade vari fallet. — Nei, inte det minsta; dylika varelse hasva nio Nf, sade herr Bergårat me omisskänneligt förakt, då han eriurade sit den ohyggliga bikt, som vidskepelsen had: aftvungit Lebrun som ett medel att köp: paradiset. — Spilldes några lif utom den olyck lige cagotens? frågade madame de Le strelle. — Ett par karlar voro så druckna, at deras kläder fattade eld, men de äro e lifsfarligt skadade. — Men cagoten — hur gick det till: Nej, vi skola tala derom en annan gång tillade hon, då Gavarnie visade mot Mar celle, men kyrkoherden, som med missnöjs såg att någon ryggade tillbaka från et smärtsamt ämne, svarade: — Troligtvis egde en strid rum mellar Lebrun och cagoten, hvarunder andr: kommo upp, befriade Lebrun och mördad Chrestiaa af vanlig grymhet. Tjenarn hade antingen flytt eller förenat sig mec angriparne. Flera af qvinnorna flydde hit Det är väl att endast en cagot blef offret --Endast en cagot! upprepade Gavarni bittert, så harmsen öfver kyrkoherdens in rotade fördomar, att ban ej värdigades be strida dem; och just då borttog Marceil handen från sin panna och sade hastigt