Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1869, sida 2

åvägabringande af en allmän armö-reduktion. — En likartad motion kommer att om 2 å 3 månader väckas inom den då sammanträdande nordtyska riksdagen. Rörande förhandlingarne i preussiska representantkammaren med anledning af ifrågavarande motion känna vi ännu föga mer än att motionen, som naturligtvis nu ej kunde vinna majoritet, dock biträddes at ej mindre än 99 ledamöter, en minoritet af så aktningsbjudande beskaffenhet, att frågan ej er kunna falla. Samtidigt härmed hölls i Berlin, såsom vi i går berättade, ett folkmöte, hvari deltogo män, sådana som Schulze-Dielitsch, Duncker, Löwe, m. fl., dervid en resolution fattades, som sammanfattar fredsvännernas program i några få ord: den beväpnade freden äterhäller folkets välstån fruktan för krig stör arbetet i alla grenar af industrien; krigsskatten förstör folkets bästa krafter och hindrar samhällets utveckling, särskildt hvad folkundervisningen angår; alla nationer behöfva fred och arbeta för densamma; folkrepresentationen bör gå i spetsen för anspråket på afväpning och i detta syfte tilltala andra nationers parlamenter: ,, Vi önska freden; låtom oss gemensamt arbeta derför! Den församling, räknande 2,000 deltagare, hvari dessa resolutioner antogos, stördes på ett obehagligt sätt af en hop radikaler, som talade i arbetsklassens namn och förklarade framstegspartiet icke förtjena arbetsklassens förtroende. I detta misstroendevotum inbegripes i första rummet hr Schulze-Dielitsch, hvilken för arbetsklassen i Tyskland verkat mer än någon före honom gjort och på långa tider kommer att göra. Men denne utmärkte folkvän har vädjat till arbetarnes ,sjeltbjelp, till deras moraliska kraft, och han bar ej uppkallat denna kraft förgäfves. Han är och blir derigenom demagogiens, omstörtningens, farligaste motståndare, och detta kan man ej förlåta honom. Så har han länge bhivit skymfad såsom en vä af plutokratien, m. m., och sh nu den församling han tillhörde störa ett bullersamt uppträde, hvari en hop betare utan tvifvel gingo de reaktionäres ären Anmärkningsvärd är den förklaring, som till mötet ingick från arbetareföreningen i Dresden, hvari, med biträdande af fredspolitiken, uttalades den mening, ati den efterlängtade afväpningen icke kan vinnas, med miadre Europas stater bilda en sederation, ett statsförbund, likasom Nordamerikas förenta stater. Endast en s union, förklarade man, ,kan göra ett i Europa omöjligt och de stående armåerna öfverflödiga. Det förundrar oss ingalunda, att ts på en sådan politisk omgestaltni uppstå och synbarligen vinna alltmer insteg, i förening med fredssträfvandena. Då nemligen från regeringarnes sida fredliga uppgörelser af internationella tvister anses fortfarande chimeriska; då de oupphörligt öka sina stridskrafter och då monarkerna: sakna sinne för allting annat än milittirväsendet — då ligger den tanken mycket nära: ,låtom, oss undanrödja dessa hinder mot den allmänna fred, som utgör vårt evangelium; låtom oss på en gång göra ett slut på alla internationella tvister, dermed att vi bilda en statsenhet, ett statsförbund, hvars högsta domstol må bli skiljedomaren då det erfordras! Så hafva orden: Europas förenta stater erhållit en sådan klang, att det mähända ej dröjer länge, innan de stå skrifna på ett höjdt bancr. Dessa ytterligheter böra och kunna undvikas, och det skall ske, derest regeringarne allvarligt lyssna till den ande, som nu gå genom tiden, med än klagande, än s rande ljud, hvars språk, alltefter olika tillfällen och kretsar, är: ,,vi vilja hafva frid på jorden; eller ock: ,bort med krigsknektarne och deras höfvidsmin! Likasom den erfarnaste och skickligaste styrmannen är tillika den försigtigaste och mest aktgifrande på både luftens och vattnets skiftande företeelser, så tillhör det den vise statsmannen, att beakta tidsandens olikartade yttringar, för att derefter ställa sin kurs och lämpa sin manövrering. Här gäller, att än falla undan för vinden, än styra upp mot honom, allt med stadig hand vid rodret. Den försumlige eller lättsinnige, hvars mod ligger deri att han ej förstår faran, seglar äfven det bästa fartyg i qvaf. I den märkvärdiga tid, hvari vi lefva, skifta vindkasten häftigt och våldsamt. På ögonblickets stiltje följer ofta orkanen. Är det denna, som ligger i det lilla molnet vid horizonten, eller är det blott en sky? Det erfordras ett öfvadt öga för se hvilketdera det är. Fredstanken kan vara båda delarne. D kan medföra en frisk vind, som bortjag dimmorna och töcknen och låter solen ly från himlen; den kan ock samla sig till ett stormmoln. Dess budbärare hälla i I sin ena hand ett olivblad, hvarpå läses: yfredens evangelium(lövangile de la paix), men i den andra ett svärd, med inskrift krig mot kriget (Guerre å la guerre) ). Ännu bjudes det förra, men hvem vet huru länge? Staden och Länet. nm.