Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 1

sögonblick vi lemnade skogen. Men hå finns ett ihåligt träd någonstans, — e far visade mig det, och detta är yå senda utväg. . — Det ligger midt i skog inte hvar vi äro nu. På den östra sidau. Jag såg de tr. asparne, då det sista ljusskenet passerade förbi oss. Stanna här; om jag någonsir lärt mig att finna cn utväg under svårig heter, så är tiden nu inne att göra de Dyra grefvinna, jag måste lemna er fö ett ögonblick, för att se hvar denna sti utgrenar sig — endast på ett ögonblick. Sätt er under dessa buskar på sidan om vägen; så ja. Jag skall ej bli borta ett ögonblick, tillade han till Marcelle, som med en häftig rörelse drog sin moders hufvud till sitt bröst och dolde sig mellabuskarne, i det hon smekte madame de Lestrelle, som dolde sitt ansigte darrande, och uttalade sin makes namn på ett hjertslitande sätt, utan att tänka på annat än att hon sväfvade i den yttersta fara, och att han ej fanns i närheten för att beskydda henne. Gavarnie sökte en stig i mörkret, men det dröjde längre än han väntat innan han kunde finna d han kunde endast göra det genom att känna sig fram och iakttaga hvarje kännemärke, som han hade observerat under föregående ströftåg genom skogen. Ri och steg hördes plötsligt i närheten oc föranledde honom att skynda tillbaka och med låg röst uttala Marcelles namn. Iasen svarade, men vid återskenet från en stor eld, som började uppslamma någo städes, såg han madame de Lestrellel ler han hade lemnat henne. . Jag ve (For