Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 1

—2—2—— Gavarnies första tanke var att ila utför trapporna och upptäcka hvem som var förrädaren inom lägret, men han erinrade sig slottet 8:t Xists öde och insåg, att Marcelles och hennes moders lif troligtvis berodde af deras flykt under de nästa få ögonblicken. Inom ett ögonblick stod han utanför deras dörr, och hans ifriga röst väckte dem samt meddelade de darrande fruntimren hvad som var å färde. De förstodo tillräckligt för att kasta på sig de kläder, som lågo närmast till hands, och skynda med honom genom korridoren, utan att ens fråga hvart han tänkte föra dem; men redan ljödo deras fienders vilda rop i deras öron, och mörkret tycktes skingras af deras bloss, medan de uppväckta tjenarnes rop ljödo genom slottet. Salen och trappan voro uppfyllda af flyende qvinnor och af karlar, som rusade uppåt och dretvo dem tillbaka under skymford och förolämpningar. Madame de Lestrelle, som var förlamad af fasa, hängde nästan medvetslös vid Gavarnies arm; han understödde henne och såg sig om efter Marcelle. — Här! sade han med undertryckt befallande stämma, just som de anfallande sprängde dörren, hvilken han hade stängt