HBtNJGCH oeh E-åftelt. Göteborgs B belsäliskap firade går, den 10 November, sin sedvanlig högtidsfest, hvilken bevistades af ett s stort antal åhörare, som Domkyrkan kund rymma. sedan församlingen afsjungit d två första verserna af Luthers herrligpsalm, ,, Vår Gud är oss en väldig borg inleddes akten af prosten d:r Lindskog hvilken under hr biskopens frånvaro fun gerade som ordförande, med verser sam ett kort tal, deri kristendomens betydelse som verldsmakt antyddes. Derefter upp läste sekreteraren, fil. d:r O. Sjögren, säll. skapets årsberättelse. Af deuna framgick att genom sällskapets försorg utdelats 8,023 biblar, nya testamenten, m. m., deraf gratis till stadens nattvardsbarn 680 biblar; att sällskapets inkomster under året utgjort 7,84) rdr och dess utgifter 7,339 rdr; samt att sällskapets kapital vid årets slut uppgick till 6,674 rdr eller 1,937 rdr mera iin föregående år. Kollekterna inom Göteborgs stad utgjorde under året 585 rdr 62 öre, hvilket belopp är något högre än föregående år. Kollekterna inom stiftet hade uppgått till 2,389 rår 92 öre. Genom hr E. Dicksons försorg öppnades under sommaren 1868 vid härvarande salutorg en beständig försäljning af förutnämnde skrifter, hvilken anorduipg visat sig vara af stor nytta. Sedan årsberättelsen upplästs, uppträdde den för aftonen utsedde sesttalaren, komminister Sjöblom, och höll ett föredrag öfver bibelordets förhållande till menniskoord. Akten afslutades derefter af prosten Lindskog med bön och välsignelsen. — Föreläsning. Amanuensen hr Eichkorns sjuude föreläsning egde rum i går afton, kl. 7—8. Töreläsaren öfvergick denna gång till medaljgravyren, som under frihetstiden blomstrade ypperligare än någonsin och öfverträffade hela det samtida Europas konst i denna art. Det var den under Karl XII inkallade schweizaren. Johan Karl Hedlinger, som, genom sitt snille och sina oaflåtliga sträfvanden att höja och förädla gravyren, teckningen och anordningen hos sina arbeten, var orsaken till denna blomstring. Hans skiftesrika lefnad, i hvilken resor spela en framstående roll, tecknades, hans verk karakteriserades, och några utställda prof beskrefvos. Föreläsaren uppehöll sig derpå utförligt vid hans många utmärkta lärjungar, alla svenskar, hvilka dels hemma fortplantade konsten, dels vid fastlandets förnämsta hof med stor framgång utöfvade henne. Så skildrades Daniel Hzesling, Daniel Fehrman, Nils Georgi; den mellerste af desse blef Hedlingers efterträdare i Sverige och bildade sjelf en utmärkt skola, af hvilken Karl Johan Wikman utförligare omnämndes, och Karl Gustaf Fehrman, mästarens son, samt Gustaf Läungberger som hastigast vidrördes. -Måleriet var, som under en föregående föreläsning skildrats, i ett beklagligt tillstånd vid karolinska tidehvarfvets slut. Endast tvenne mästare gjorde motstånd mot den inbrytande slappheten, båda utbildade i fransk skola. Det var Johan Starbus och Lukas von Breda.