Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1869, sida 2

de försumma. Deras vänner från Ibarraye inträdde så beqvämt genom denna dörr, att de vanligtvis lemnade den öppen. See vistades så mycket på slottet under sednare tiden brukade han sjel! se till alla lås och riglar samt iakttog ce. vaksamhet, som ingalunda sägs med blida ögon af tjenstfolket. Lebrun visste det, men hans oförsigtiga lurande vid fönstret lemnade honom knappt tid att uppnå er krökning i trappan, då han hörde Uavarnies steg nalkas och det skarpa ljudet af en jerubom, som tillsköts, sade horom att den yttre dörren var stängd för natten. Han skrattade inom sig, men hans glädje dades plötsligt genom ett andra ljud af amuma slag, och det framstod nu klar ör honom, att äfven den inre dörren biifvit stängd, medan han stod qvar i tornet likasom i en sälla, i hvilken ban frivilliat hade ingått. Han slet sig i håret af haru., men dervid föll en ny, förfärlig tanke honom in; hans vänner skulle komma och nedbränna slottet, medan han var en fånge lerinne, och han skulle omkomma i lågorna. Raseri, sörtviflan och häpnad gjorde hoom nästan utom sig, och en slags vidkeplig samvetsförebråelse ökade hans ånzest; hans tänder skallrade, och han stack in hand ofrivilligt innanför sin rock samt attade en liten medalj, som hans moder ade under hans barndom hängt omkiing ans hals, och hvilken han, oaktadt sin iuga tro, dock aldrig hade kännt sig nog jerf att borttaga. Han uppsände en kallan till sitt skyåd-helgon, och ct tt afstå från sina onda planer sv! å haus läppar, då riglarne åter blefvo ndragna, och 4 sin första glädje var han ira att rusa ned och förråda sig sjelf, j 1 1 l t