Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1869, sida 3

Blandade ämnen. Amerikansk domstolsscen. Vid assisdomstolens i Kentucky session helt nyligen satt på de anklagades bänk en individ, anklagad för mord. Ilans försvarare, mr Marsh, en man med stort anseende som advokat. uppbjöd hela sin förmåga för att rädda den anklagade, men oaktadt sin vältalighet, oaktadt alla sina försök att tillintetgöra vittnenas utsago, ansåg juryn den anklagade skyldig. Då steg mr Marsh upp, mycket upprörd, och ropade: — Det var genom en sådan dom, som förr i tiden vår herre Kristus öfverlemnades åt bödlarne. Domstolens president yttrade i en uppretad ton, då han hörde dessa ord: — Greffier! uttag tio dollars böter af mr Marsh! — Åh, är det så! Det är då första gången, så vidt jag vet, som en kristen blir dömd till böter för det han vågat tala illa om Pontius Pilatus, inföll ånyo den qvicke advokaten. Presidenten blef ännu mer förtörnad öfver dessa ord och skrek till greffiern: — Utkräf ytterligare tjugo dollars böter af mr Marsh! Då vände sig den sistnämnde till presidenten med så mycket allvar, som omständigheterna medgåfvo, och yttrade följande ord: — Såsom god medborgare, eders herrlighet, underkastar jag mig domstolens befallning, men som jag i detta ögonblick icke har trettio dollars på mig, ser jag mig tvungen att låna dem af en vän, och som jag aldrig af någon blifvit öfverhopad med så många bevis på förtroende och vänskap som af er, hr president, så tvekar jag icke att af er begära denna lilla tjenst, på det jag må kunna öfverlemna till greffiern beloppet af de böter, som ers herrlighet ådömt mig. Presidenten hade ej väntat sig detta. Efter att ha kastat sina blickar än på mr Marsh, än på gresfiern, sade han till den sednare med ett uttryck, som ej kan beskrifvas: — De böter, som domstolen ansett lämpligt att ådöma mr Marsh, skola afskrifvas; staten har bättre råd än jag att bära förlusten af trettio dollars. En engelsk advokat hade nyligen vunnit en invecklad process för lord 8., som deröfver blef öfvermåttan glad. Det föll honom icke ett ögonblick in att advokatens räkning var för stor, tvärtom: på samma gång han sände betalningen, erbjöd ban äfven den skicklige lagkarlen att hos sig intaga en middag. Måltiden, splendid öfver all beskrifning, kryddades af de finaste viner och var särdeles animerad. Några dagar efteråt fick lorden från advokaten en biljett af följande innehåll: ,Lord S. behagade betala till undertecknad 3 pund 6 shilling (omkring 42 rdr svenskt) för 3 timmars konferens och för reseomkostnader. Lorden blef slagen med häpnad, men betänkte sig. Han hade alltid satt en ära uti att aldrig låta sig öfverlistas af någon. Fem minuter deretter afsände han följande svar: ,Hr T., advokat i London, behagade till undertecknad betala 4 pund sterling för en middag å la carte med bordeaux, sherry, porter, champagne m. m. Advokaten var dock ej förlägen för svar. — ,,Min bäste lord! skref han — ,,så ledsamt det än är för mig, nödgas jag dock ställa eder under åtal för olaglig utskänkning; edert bref är i detta fall ett ojäfvigt bevis. — Lorden skrattade och betalte advokaten för hans besvär att äta en god middag. En hare, skjuten med löst krut. TillSköfde Tidn. skrifves: Då en här i orten boende jägare för fjorton dagar sedan var ute och jagade hare, kom han väl i skotthåll för en sådan, hvilken hundarne straxt fingo upp och drefvo , mit all gevalt-. men, häftig som han är, då ban får se en af hundar jagad ,jösse, råkade han endast att lindrigt såra honom i det ena bakbenet, hvilket alls icke hindrade haren att med ilande fart fortsätta sitt lopp. Emellertid skulle jägaren ånyo ladda sitt gevär, och just som han inlagt krutet i bösspipan och påsatt knallhatten, hör han ett starkt