Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1869, sida 2

den hade blifvit hotad, och den redan högligen opopuläre kyrkoherden skulle hafva sväfvat i den största fara, om orsakerna till hans ofta inträffade bortovaro hade blifvit kända, ty han var alltjemt frånvarande för att sätta sig i förbindelse med emigranterna och vidtaga åtgärder, tillsammans med likasinnade prester, för att skydda församlingarno mot revolutionens irrläror. Aldrig hade ban varit så mycket i sitt element som nu; då han äfventyrade dagligen ökade faror under detta nya korståg. Stiftets biskop var dock känd för att tillhöra folkpartiet och skulle hafva missbilligat hans åtgöranden, om han hade känt dem, och i sjelfva verke voro hans åsigter motsatta landtkyrkoherdarnes i allmänhet, hvilka voro missnöjda med det hinder, som deras låga härkomst uppställde mot deras befordran till högre värdigheter, ehuru de religiösa förföljelserna längre fram förenade hela prester skapet till ett ädelt förbund. Örverallt herrskade förändring, oordning, fruktar och triumt jemte en allmän osäkerhet on hvad som skulle komma, och ett förakt 3 adelns sida för den fara, som hotade densamma. Några förblefvo likt de Lestrel les på sina landtgods; många hade flyt till Tyskland, England eller Ryssland. Er fader kunde vara en ultra rojalist, medar sonen hade insupit republikanska grund satser; bröder sällade sig till motsatt: partier och behandlade hvarandra son fremlingar eller fiender; mödrar och dött rar åtskiljdes genom sina mäns olika åsig ter, och qvinnor söndrades genom dera samiljers eller presters olika åsigter. Blanc familjen de Lestrelle befunno sig åtskilligvid hofvet, andra i armåen, och gansk: