Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1869, sida 2

tiet hade gått så långt och så fort, att han med förvåning och mot sin vilja sann sig lemnad bakefter och ställd nästan ibland sina motståndare. Äfven politiken förlorade något af sitt förfärliga intresse för honom vid denna tidpunkt, så uteslutande var han upptagen af att begrunda hvilket handlingssätt kunde vara det klokaste för de Lestrelles. Emigrationen var ej längre någon lätt sak. Den hade varit enkel nog till dess den allmänna nöden och anarkien väckte stor harm mot emigranterna, som hade fört sina penningar bort från Frankrike och konspirerade i utlandet för att återställa den gamla regimen. Gavarnie visste att en stark opposition skulle uppstå, i fall hr Lestrelle försökte att lemna Ibarraye; men så länge hans fru och dotter qvarstannade som en gisslan för hans äterkomst gjordes ingen opposition, men ryktet om hans afsigt att emigrera hade blifvit afhandladt med häftighet. Gavarnie visste att Jean Lebrun hade sin hand med i detta, ehuru han ej kunde ana orsaken, och han visste äfven att lakejen dagligen vann alltmera inflytande hos de municipala myndigheterna. Dessa så kallade myndigheter voro ganska mycket beroende af den allmänna rösten. De hade ej ens vågat straffa våldsamheter, som hade följt på nedbränningen af slottet S:t Xist, säsom plundring utöfvad mot en judefamilj, som bodde i Ibarraye, samt misshandlingar mot cagoterna. Äfven Bernadous ensliga hydda skulle ej hafva undgått förstöring, om ej hr Luchon hade användt allt sitt inflytande och äfven mutor för att skydda brodern och systern, hvilka förskaffade honom en betydlig vinst. Prestgär