sina underlydande endast genom sörtrycket af förvaltare, som blefvo rika på deras bekostnad. Han hade alltid varit en så mild husbonde, att det argument, som Lebrun ej underlät begagna --att om åtkomsthandlingarne blefvo uppbrända, skulle hans underlydande sjelfva blifva egare af sina arrenderade jordlotter — ej verkade det minsta, ehuru det hade förorsakat en mängd mord och plundringar annorstädesLebrun hoppades i hemlighet att sjelf en gång blifva deras husbonde; men det var naturligtvis onödigt att nämna detta, och det blef nödvändigare för honom att dölja sina egna planer, sedan han anfört förstöringen af ålkomsthandlingarne som ett motif för uppbrännandet at slottet. Herr Fövre hyste stor personlig aktning-för herr de Lestrelle, men han skulle ej bafva trädt emellan för att rädda ett helgon, om det hade varit ar adlig börd, och Lebruns aslätliga ansträngningar började uppväcka m jäsning, som högeligen oroade Gavarvie, hvilken insåg huru ringa inflytande len fredligare delen af församlingen skulle nafva i en dylik sak, ehuru han ej visste utt Lebrun redan hade bestämt timman, lå han lofvat öppna slottets dörrar för ett itet band af patrioter, på hvilka han kunde ita. Ett så öppet anfall som på slottet :t Xist var ej att tänka på, och detta si ar ett utomordentligt och vid denna tid vanligt bevis för herr de Lestrelles po-: ularitet. En af Lebruns egna anhängåre 1 ade äfven gjort till vilkor, att slottet skulle ppbrännas under dess egares bortovaro, y ehuru likgiltig för grefvinnan och Mar-I elle, motsatte han sig dock att innebränna Ä en gamle grefven, som hade visat honom se ilvilja. Andra tyckte att det var en opa-!i