sedert förtroende, så är jag beredd att ögonblickligen träda tillbaka. Angående jordstötarne i Rhentrakterna och den förskräckelse, som deraf framkallats, innehålla de tyska tidningarne en mängd berättelser. Så skrifves från Frankfurt den 3 dennes, att representationen måste afbrytas på den dervarande Thaliateatern, der alla plötsligt lemnade sina platser och i den största förskräckelse och oreda störtade till utgången. Så var äfven fallet vid en konsert, som gafs af det Maasfeldtska kapellet i en stor konsertlokal, der glasprismorna i ljuskronorna slogos sönder mot hvarandra, under det den massiva byggnaden starkt skakades. Nästan från alla nära liggande städer meddelas om häftiga jordstötar, som samtidigt inträffat. Mest drabbades dock Grossgerau deraf, och der voro stötarne så häftiga, att remnor uppstodo i murarne på många hus, och skorstenarne blefvo illa skadade. Dörrarne flögo upp, möbler kastades från sina platser, och uren stannade. Folk störtade i stor förskräckelse ut på gatorna, och en del familjer flydde till Darmstadt. Förskräckelsen har ännu ej lagt sig; på många ställen har den till och med tilltagit. Familjer fortfara att fly, och många lemna under nätterna sina hus, af fruktan, att dessa skola sammanstörta vid en ny jordstöt. Naturligtvis är det under denna allmänna förskräckelse icke heller brist på komiska tilldragelser. FRANKRIKE. Med den 2 dennes började i Paris den s. k. valperioden, d. v. s. den tid, under hvilken det — enligt författningen — är tillåtet att hålla offentliga politiska möten och med fullkomlig frihet diskutera dithörande frågor. De 5 sista dagarne före det egentliga valet — från den 15 till den 20 dennes — tillåtas inga offentliga valmöten, enär regeringen förbehållit sig denna frist för att vidtaga nödiga administrativa förberedelser till valet. om man jemför de stormiga uppträden, som karakteriserade valperioden i Maj och Juni, med yttrandena och tonen i de nuvarande valmötena, låter det ej förneka sig, att ett omslag inträdt till förmån för en fredlig och lugn utveckling, ehuru visserligen det äfven nu vankats mustiga uttryck på en del ställen. Det radikala partiet har förlorat ofantligt i anseende genom dess brist på organisation och de förnyade anloppen till demonstrationer, hvarifrån partiet efter stort buller måst draga sig tillbaka med oförrättadt ärende. Så var det med den rysligt tillämnade demonstrationen den 26 Oktober, och så har det sednast varit med debatten om det program, som borde föreläggas kandidaterna under den nuvarande valperioden. De radikala tidningzarne — och framför alla ,,Rappel — ha från första stunden behandlat valen som ett slags högtidlig protest i handling, och derföre föreslagit att välja män, som cke ville aflägga ed på författningen. Dessa skulle således blott väljas för att senast blifva förkastade, hvarefter nya val — och således en ny protest — skulle ölja. Som sådane ,,protestkandidater itpekades Victor Hugo, Barbös, Louis blanc, Ledru Rollin, Michelet, Felix Pyat, kochefort, m. fl. Öfver detta förslag ha ppositionstidningarne kommit i lufven på varandra. Den mera omoderata demoratiska pressen — specielt ,,Sieclet — ar genast insett det opraktiska uti att älja personer, som neka att aflägga ed å förtattningen, och derföre i skarpa utryck klandrat detta. Omsider ha också Reveil och ,Reforme anträdt återtåget ch medgifvit, att en sådan åtgärd skulle ara utan ändamål och måhända t. o. m. ill skada för partiet. Dylika återtåg äro aturligtvis icke till fördel för ,,de oföronligas anseende. Dertill kommer äfven den temligen allsänna oviljan inom de mera bildade klaserna öfver det ovärdiga och i många fall entaf pöbelaktiga språk, som den radiala pressen länge fört mot kejsaren, icke åsom regent, utan som person, för att ke nämna dess gemena anfall mot kejarinnan och den kejserlige prinsen. Hade egeringen uppträdt med tvångsåtgärder ch processer mot detta oväsen, så skulle elt säkert den allmänna opinionen stillt g på de förföljda tidningarnes sida; men u, då kejsaren, nästan som en värnlös an, låtit pressen framgå långt öfver rimghetens gräns och med storsinthet ignoerat de plumpa förnärmelserna, har den Imänna meningen alltmera blifvit stämd ll fördel för regeringen. Bland hufvudstadens valkretsar ådrager g den första särskild uppmärksamhet, tersom Rochefort, den beryktade hufvuddaktören för ,La Lanterne, der upp-å ädde som kandidat. Rochefort har ift norsdags, då han från Brissel skulle be-sv — — Av I —-—— OO n förtjena en stor belöning genom attsa 1. 1. 1. 1. 1 — 11 2 114 J B:u