Göreborg å. 9 November. Det är långt ifrån oss att vilja förorda en olaglighet, ej ens om dermed vunnes ändamålet att i någon mån afhjelpa den öfverklagade prestbristen. Är det alltså på det viset stäldt, att en man icke kan blifva prest, egde han ock derför fullgoda teologiska studier och äfven annan humanistisk bildning jemte ett andligt sinne, så vida han ej tagit studentexamen med grekiska och latin, så kunna vi möjligen förorda en förändring i denna lagstiftning, men vilja ingalunda, att det skall brytas emot den gällande lagen. Men vi hafva varit och äro fortfarande förvissade, att hvarken biskopen i detta stift, ej heller domprosten i Göteborg skola tillåta sig eller andra en olaglighet. Alldraminst lärer någon sådan vara att befara från chefen för ecklesiastikdepartementet, eller regeringen i dess helhet. När det var fråga om att gifva en yngre man, f. d. handelsbokhällare, som under någon tid utfört med heder presterliga förrättningar, tilltälle att qvalificera sig för prestembetet, utan föregående studentexamen med grekiska och latin, så antogo vi, att den dispens, hvarom här är frågo, kunde honom lagligen gifvas. Endast under denna förutsättning hafva vi ordati denna sak. Vi hafva i den uppsats, hvarest detta ämne icke längesedan behandlades, uttalat ganska stora fordringar på en prestmans bildning, men vi hafva icke ansett att denna bildning orvilkorligen förutsätter hvarken studentexamen eller de döda språken. Så anse vi ej heller, att t. ex. den filosofiska graden bör utgöra ett nödvändigt vilkor för vissa befattningar, vare sig lärdomens eller kyrkans, enär en man, som icke tagit denna s. k. grad, kan vara långt! .