Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1869, sida 2

Gavarnie kunde ej förneka detta, och likväl kunde han knappt hejda ett utrop af otålighet öfver detta ohjelpliga misstroende hos cagoten, som så sällan hade mött vänlighet, att han tycktes anse den som ett skäl till misstanke. o— Vi skola talas derom en annan gång, upprepade Bernadou, — men inte här, herre; jag skall tala med herr grefven, och om han anser det bäst för oss att — — Iaans mod tycktes svigta, och om Gavarnie ej hade varit så fördjupad i sina egna tankar medan han gick utför berget, skulle han hafva sett Bernadou ännu qvarstående i hyddans dörr samt i samma nedtryckta ställning, känslolös för Veroniques ömma smekningar.