derna hinna återkomma och ihjelslå vargen med yxorna. Mannen, som höll besten, är endast mycket lätt sårad. — Barn blefvo ej skadade, emedan de vid den tid, då vargen inträngde i husen, redan hade förfogat sig på sina vanliga sofplatser, de stora bakugnarne. Samtliga de sårade blefvo förda till folkskolehuset för att åtnjuta läkarebehandling, isynnerbet af en så kallad underdoktor, som eger ovanlig skicklighet att bebandla dylika sjukdomar och till helsan äterställt slera personer, som blifvit bitna af galna hundar. De i byarne bitna hundarne och svinen hafva blifvit skjutna, hornboskapen och hastarne befinna sig under djurläkares behandling. Emedan man sett flera vargar i skogen, hafva nya skallgångar anställts, dock utan något resultat. Bland godsets alla underhafvande råder emellertid en ofantlig rädsla: ingen vill gå ut på fältet, der olyckan skedde, ingen vill begitva gig ut i skogen eiler valla boskapen. Romantik på jernväg. Till norska Morgenbladet skrifver en korrespomdent från Carlsruhe i sistl. Oktober: Jag satt villfrämmande i kupn på jernvägen, med hvars tillhjelp jag skulle praktisera mig genom das grosse Vaterland. Tyskarne pladdrade rundt omkring mig. På soffan midt emot mig satt en ung dam, hon var vacker, röd och hvit, och kunde vara ungefär tjugu år gammal; hon grät alldeles förfärligt; ända från det vi stego in i vaggonen i Kiel bara snyftade och suckade hon, Jag är en medlidsam själ och tyckte uppriktigt synd om henne. Vi passerade en station och ännu ett par, men jemt satt hon och storgrät. Slutligen tyckte jag att det blef lite för mycket af det goda; man kunde ju på det viset riskera att drunkna i tårar. ,Hören Sie mal, schönes Fräulein, sade jag, det tjenar ingenting till att taga gig verlden så när. Torka nu bort tärarne och låt det bli solsken igen. — Hon såg upp, men det var också allt, tårarne fortforo att rinna. Jag gaf emellertid icke tappt, jag filosoferade mycket förståndizt öfver menniskohjertats sorger och lidanden och till sluts lyckades det mig att få heane att altorka sina tårar och öppna sitt hjerta för mig. Hon var dotter till en tjensteman i närheten af Eisenach, berättade hon, men han hade dött för längre tid tillbaka och sedandess hade hon vistats hos slägtingar i Holstein; nu skulle hon resa hem till sin moder, och det var öfver skilsmessan från de goda slägtingarne hon grät så mycket. Jag tyckte att jag kunde vara lika uppriktig och berättade, att jJas var en målare från Norge, att jag nu skulle draga ,in die weite Welt hinaus och icke visste här jag skulle få återse min hembygd. Detta fann hon ,schr ruhrendoch dermed var förtroligheten åvägabragt. Efter hand blef hon muntrare och muntrare och ju mer vi kommo söderut kände hon sigen sig, och det gjorde henne glad. Jag visade henne mina studier, dem hon fann ,,wunderschön, vi skrattade och pratade om allt möjligt. Skulle vi byta om tåg, bjelpte jag henne med hennes pick och pack; hon hade matsäck med sig hemifrän. dena bjöd hon mig dela; hon dukade upp i knäet på sig och vi åto pannkakor med sylt och andra goda saker, medan jag trakterade henne med vindrufvor, som jag köpte på stationerna — kort sagdt: vi bade begge riktigt trefligt under hela den långa vägen ned genom Nordtyskland. Ändtligen närmade vi oss det ställe, der hon skulle stiga af; då blef hon med ens tyst och alli varsam. — ,Nå, hvad är det, Fräulein? frågade jag. — ,Ack, sade bon, ,det är ändå synd att vi skola skiljas så snart. — ,,Det är så verldens gång, menade jag, ,men vi kunna väl träffas igen.M Det tyckte hon vara en god id6 och frågade ifrigt om jag ej nästa sommar kunde komma till hennes hemtrakter och göra studier. ,ÅD ! jo, svarade jag, ,det kunde nog vara möjligt. Och så började hon att mycket lifligt tala om hur vackert det var der, der fanns skog och klippor,) allt hvad en målare kunde begära. Så blef det äter en paus. Tåget stannade. Det var åter en jstation. Passagerarne stego ur, vi voro eusamma si kupen. Solen hade redan gått ned och det jade skymma, men ett rödaktigt sken hvilade ö ver nejden. Tåget g vidare. Hastigt tog hon mig i handen. ,Ni är en hederlig karl, tror jag, ssade kon, ,vill ni svara mig uppriktigt på en sak? Detta sades så förskräckligt högtidligt. Jag undrade hvad hon kunde mena, men jag svarade jatt hon kunde lita på min uppriktighet. Och ini blir inte ond? — ,. Nej, på intet sätt. — , Nå väl, sade hon, , vill ni ha mig till hustru? Jag i var på vippen att brista ut i skratt, ty bela situationen och det sätt, hvarpå hon framförde sitt andragande, föreföll mig oändligt komiskt, så myeket mer som allt detta kom mig alldeles oväntadt. Ja, hvad skulle jag svara? Det är naturligtvis alli deles opassande att säga till en vacker flicka att man icke vill ha henne, men det kunde icke hjelpas. — ,Det gör mig ondt, Fräulein, men jag är sengagerad på annat håll. Hon släppte min hand och drog en djup suck. Det blef åter en paus. (— Men vi kunna ju vara vänner och erinra oss hvarandra med vänlighet? — Ja, gudbevars, det bade jag irgenting emot. Ånnu en paus och så Åkommo vi till stationen. Eisenach! skrek kondnktören och vagnsdörren flög upp. Hon reste sig och räckte mig banden. — ,,Leben Sie recht 3 wunderschön! sade hon och böjde sig mot mig s8 och gaf mig på tyskt manår en dugtig smällkyss. i Lokomotivet pep, hon hoppade ut och så bar det jästad igen. Det bästa af allt var, att hvarken! hon eller jag under hela resan kom ihåg att fråga hvarann efter våra namn. Om jag någonsin kommer till Eisenach är det derför knappt troligt att sjag träffar henne igen, ty jag har icke något annat signalement, än att hon hade ett vackert ansigte, var qvick och rolig och att hon ville bli min hustru, Qvinnornas emancipation bar nu gått så g långt framåt i Amerikas förenta stater, att de i staten Jova till och med utföra andliga förrätta ningar. Således såg man der nyligen en ung prestt inna viga ett lika ungt äkta par, hvarefter hon 2 ; d tat ge j — — — I 8 1 s 1 t f t 1 a i ötverensstämmelse ted bruket der i orten om; famnade brudgummen. Sent straff. I Skand. Post af den 20 Oktober läses: En irländare vid namn Costello i Iowa, 20 i mil från Dubuque, arresterades sistlidne vecka af in från Irland ankomne broderson, anklagad att ; för 30 år tillbaka i Irland hafva mördat sin bro3 der och flytt till Amerika. Han kom nemligen i 2 strid med sin broder och slog ihjel honom. För å att undgå straff flydde han, efterlemnande hustru u och barn i sitt hemland. Efter många resor här i landet lyckades han att förvärfva sig hem och 3 förmögenhet. Då han, af fruktan att blifva uppot täckt, ej ville skritva till sin familj, beslöt han att e gifta sig. Med deuna hustru har han flera barn. j Sistlidne Lördag befordrades han fängslad till Irland. Då konung Gustaf IH en gång reste genom staden P., hade borgerskapet utsett tre ledamöter, som skulle vara IL M:t till mötes vid stadsporten . och derstädes hålla behörig parentation. Den älda ste skulle töra ordet och sammanskref derfö rlängt grannt tal. Då konungen kom till stadsporiten, tog den utsedde talaren, med gravitetisk min, rett steg framom kamraterna och började veckla inpp papperet, hvarpå talet! var upptecknadt. rg i Men papperet darrade i hans hand, och han kom nå efter förnyade bostningar och barskningar icke ut )e med mera än: Stormäktigste. allernådigste ko-inung! hvilket upprepades ett par, tre gånger. on Debuteraden n:o 2, som icke utan en viss afund et Afstått platsen, tyckte att konungen såg orolig ut, å hrarföre han knuffade undan n:o 1 och bemäktich sfade sig vi g eret samt började ns högtidligt läs Stormäktigste, allernådigste kose nung... men u:o 1, som ej kunde smälta förargelsen att blifva tillbakasatt, hviskade honom nder tiden i örat: Din s —kr-de kanalje, din 80 skark! detta skall du hafva betaldt för-, etc. KoÅt nungen. som icke längre kunde hålla sig allvartt SAM, utbröt snart i ett muntert skratt, så att denne n, också kom utaf sig och ämnade börja vm igen; et men då steg den yngste ledamoten, som var kopie. Parslagare och finne, fram, tog papperet från kamrk! raten, vek ihop det samt öfverräckte det åt koen nungen med de orden: ,Ers M:t, var så god och on. ås sjelf! en Präktigt bränvin. Beredningen af alkohol af en afsk-äden är en ny af en skotte Peter Robinson öd uppfunnen industri. Man samlar sopor, asskräden on af hvarjehanda slag, förskämd och öfverblifven se-mat, döda råttor, ruttna kålblad m. m., kokar odenna blandning i 6 timmar, afskummar fettet, d-seom är användbart vid såpfabrikation, och vinner let af återstoden, medelst jäsning och destillation, den ch präktiga t l. som endast har en nålit me 42. a