Article Image
len osmaklige. På Sumatra träffas en ril af skön djnpsvart färg, hvilken har xå slags honor: det ena slaget liknar halen, det andra skiljer sig till formen från honom och är högst likt en annan art af samma slägt. Försök hafva visat, att de tre formerna: hanen, den normala honan och den afvikande honan framalstras ur samma ,kullt, Äfven denna maskering jenar till att skydda arten mot undersång. Ijuru förklaras dessa märkvärdiga företeclser? Genom den af Darwin funna lag, som kallas ,,det naturliga urvaletk. Tänkom ss till exempel, att en bland polens isält lefvande djurart räknar individer af lika färgskistningar. De mörkare exemaren, då de röra sig öfver snön, uppkas lättare än de ljusare af fienden och fva fördenskull i främsta rummet hans yte. De ljusare ha således större utsigt ill att fortiefra och fortplanta arten. Den indamålsenligare färgen ärfves sålunda esterhand och under seklernas lopp afallt lera individer och blir slutligen gemensam för alla. På samma sätt ärfves erter hand af alt flera individer hvarje afvikelse i formen, när den befrämjar individens och artens bestånd och sätter dem i tillfälle att kraftigare angripa eller bättre skydds sig. Under tidernas lopp blir afvikelsen som först var en enstaka företeelse, et! arf för hela arten. Andra afvikelser kunna sälla sig till denna, och sålunda alldeles nya gestalter uppstå. Den märkvärdiga egenskap hos djuren instinkt, förklaras af Darwir samma sätt, och Wallace har gjort åtskilliga iakttagelser, hvilka kunne tjena som exempel härpå. Wallace såg en dag ett nyfäldt träd, som hemsöktes af en hel svärm små cylindriska skalba gar, hvilka borrade sig in i stammen. N Wallace några dagar derefter besökte sam ma plats, fann han skalbaggarne fastlim made i sina hål; en ur trädet utsipprand klibbig saft, som hårdnar i luften, had fyllt hålen och dödat de små timmermän nen. De bade blitvit offer för en uppen barligen bristfällig ,instinkt. Har dett: trädslag en för skalbaggarne tilldragand lukt, och erbjuda sig dem talrika fall a sådane frestelser, så kan hela arten der igenom tillintetgöras. Men finnas tillfäl ligtvis inom densamma några få individe med mindre starkt eller annorledes be skaffadt luktorgan, så afhålla de sig frå det farliga trädet och räddas för att fort planta sig, och bland deras afkomma sko då, med hvarje slägtled, alltflera finnas som ärft denna skyddande egendomlighet hvilken slutligen uppträder som instinkt På samma sätt låter förklara sig, hvarfö vissa foglar städse bygga sina bon p samma sätt. Det bruk, som hållit profve i striden för tillvaron och visat sig ändälsenligast, blir omsider öfservägande oc slutligen allena herrskande. Den nyttiga ste vanan ärfves af allt flera, emedan d som icke iakttaga henne, gå under, inna de hunnit fortplamta sig, och sålunda up; tår instinkten, som är ärfd vana.

6 november 1869, sida 3

Thumbnail