Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1869, sida 4

terorganisationen och teaterförhållandena i yttre och praktiskt afseende, hvilken ganska omfattande framställning upptager arbetets förra hälft. Derefter följer en karakteristik och indelning af andra kejsardömets drama, hvilket enligt förf:s åsigt icke. alls betecknar någon höjdpunkt i dramats utreckling, utan i hela sin sysionomi företer medelmåttans uttryck, om det ock i afseende på sin kulturhistoriska betydelse och från synpunkten af den dramatiska tekniken onckligen erbjuder betraktaren flera intressanta sidor. Med verkligt nöje läser man förf:s karakteristiker af den nya klassiska skolan, lcole du bons sens, romantikerna och deras epigoner, demi-monde-dramat, hvars egentliga skapare är Alexander Dumas d. y., den melankoliske sonen till en sangvinisk fader, den nyktraste af alla realister, vidare den satiriska sedemålningen, så till vida som den företer en sjelfständig sträfvan att, såsom förf. säger, liksom ställa lustspelet på egna fötter, i hvilket afseende Victorien Sardou röjt den största begåfningen af alla nya franska dramatiker, samt slutligen folkskådespelet, farsen och vådevilien, hvars nyaste fas hos fransmännen är den Offenbachska farsen. Den förtjenstfulle förf. slutar sitt arbete med en kortfattad, målande och synnerligen träffande karakteristik af denna ,konstart, hvarvid han med sakkännedom och rättvisa uppskattar så väl dess goda sidor som dess elände. — — — 117373)